— Nu definierade du spöket med att vara en skenbild av en levande eller en avliden person, alltså har du i ett slag erkänt att man kan se …
— Nej stopp! där gör du ett felslut!
— Kanske! — Det är svårt att tänka! — Skenbilder kunna ses, spöken äro skenbilder …
— Pass! Spöken anses av folket …
— Mycket rätt! Hjälp mig vidare; jag är trött!
— Om skenbilder av levande eller döda existera, så kunna de ses!
— Alldeles rätt! — Nu skola vi söka bevisa att sådana bilder existera. Inför lagen gälla två trovärdiga personers samstämmande utsago. Gillar du den bevisningen?
— Nej, jag vill se själv!
— Då är du subjektiv, och om du själv såg ett spöke, så kunde du aldrig bibringa andra din subjektiva övertygelse. Vill du icke erkänna att mina två trovärdiga män, som äro två »själv», kunna åvägabringa lika god bevisning som ditt ensamma »själv»?
— Icke för mig; jag vill se själv.