Här väntade han en explosion från doktor Borg, något rafflande som skulle sätta liv i konversationen, men doktorn teg, och lagade en köldblandning inom sig, vilken verkade utåt lamslående kvävande.
Popoffski, som var uppfostrad och visste att man vid ett bord skulle undvika kroggräl, lyfte bara sitt glas och bad att få dricka med finnen:
— Skål Anjala! sade han.
Men Mister Anjala lät sitt glas stå, och lade för sig av fisken.
Nu blev bordet som i Tysta skolan. Man nickade och drack, och drack och nickade, riktigt kinesiskt.
Doktor Borg utmanades nu till hetsning, men han svarade med sin köldblandning, så att gästernas käkar stelnade av frost, och ingen kunde äta med aptit.
Vid steken började dock vinerna verka, och två och två mumlade tillsammans. Det lät som på en begravning.
Revisor K. satt försjunken och beundrade sin hustru, den stora författarinnan; han beundrade allt vad hon sade, men hon frågte mest efter adresser. Och nu satt hon bredvid Lilla Zachris, som kunde allas adresser.
— Nå, frågade hon Zachris, ni har kommit ut på tyska; vem är det som översätter er? Är det bra gjort?
Den sista frågan var endast pro forma, och Zachris som lade an på Tilda för att få råka den store skådespelaren i hennes salong, svarade bara på den första frågan: