— Detta är tankeexperiment — — —
— Ja, just det, och vi anställa tankeprövningar, söker utröna hur långt man med tänkande kan sondera det okända. Och vi ha upptäckt att tänkandet är lika djupt sjunket som allt annat dekadent. Du vet att i Regula de tri man med tre bekanta söker den fjärde okända; och när jag ställer upp den matematiska syllogismen rätt, drar riktiga konsekvenser genom att räkna rätt, så är jag tvärsäker om att ha funnit det okända X. Men om du har tre eller flera säkra premisser, och därav söker draga en logisk konklusion, så stannar du ofta framför följdsatsen, emedan du är feg för dagens opinion. Vill ni höra hur jag anställt ett experiment för att utröna om det finns någon sanning i det gamla, så osannolika antagandet av järtecken, eller uppträdandet av naturfenomen, vilka åtföljas av händelser som inverka på människors öden? Hör mig i fem minuter, skola vi diskutera sedan.
Greve Max läste följande dialog »Om Järtecken.»
— Har du sett någon hägring i Stockholm?
— Hägring? Inte hägrar det i städer; det är bara i öknar, på slätter och på havet.
— Man skulle således kunna kalla det högst ovanligt, om man fick se en hägring över Stockholm?
— Det vore ett rent underverk.
— Inte finns det något underverk, eller vad menar du med underverk?
— Det som strider mot naturlagarne är underverk.
— Väl! Men för att veta vad som strider mot naturlagarne, måste man känna alla naturlagar. Kan man säga att man gör det?