006:005 Vänd åter, HERRE, rädda min själ, fräls mig för din nåds skull. 006:006 Ty i döden tänker man icke på dig; vem tackar dig i dödsriket?
006:007 Jag är så trött av suckande; var natt fuktar jag min säng och väter mitt läger med mina tårar. 006:008 Av sorg är mitt öga förmörkat; det har åldrats för alla mina ovänners skull.
006:009 Viken bort ifrån mig, alla I ogärningsmän; ty HERREN har hört min högljudda gråt. 006:010 HERREN har hört min åkallan, min bön upptager HERREN. 006:011 Alla mina fiender skola komma på skam och storligen förskräckas; de skola vika tillbaka och komma på skam med hast.
007:001 En sång av David, som han sjöng till HERREN för benjaminiten Kus' ords skull.
007:002 HERRE, min Gud, till dig tager jag min tillflykt; fräls mig från alla mina förföljare och rädda mig, 007:003 så att de icke, såsom lejon, sönderslita min själ och rycka bort henne utan räddning.
007:004 HERRE, min Gud, har jag gjort sådant, och är orätt i mina händer, 007:005 har jag med ont vedergällt ned som höll frid med mig eller plundrat den som var min ovän utan sak, 007:006 så förfölje fienden min själ och tage henne fatt och trampe mitt liv till jorden och lägge min ära i stoftet. Sela.
007:007 Stå upp, HERRE, i din vrede, res dig mot mina ovänners raseri och vakna upp till min hjälp, du som har påbjudit dom. 007:008 Må folkens församling omgiva dig, och må du över den vända åter till höjden.
007:009 HERREN håller dom över folken; skaffa mig rätt, HERRE, efter min rättfärdighet och ostrafflighet. 007:010 Låt de ogudaktigas ondska få en ände, men håll den rättfärdige vid makt; ty du, som prövar hjärtan och njurar, är en rättfärdig Gud.
007:011 Min sköld är i Guds hand; han frälsar de rättsinniga. 007:012 Gud är en rättfärdig domare och en Gud som dagligen vredgas. 007:013 Om någon icke vill omvända sig, så vässer han sitt svärd, sin båge spänner han och gör den redo; 007:014 och han riktar mot honom dödande skott, sina pilar gör han brinnande.
007:015 Se, denne är i födsloarbete med fördärv, han går havande med olycka, men han föder ett intet. 007:016 Han gräver en grop och gör den djup, men han faller själv i den grav som han gräver. 007:017 Den olycka han tänkte vålla vänder tillbaka på hans huvud, och över hans hjässa kommer hans ondska.