090:005 Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas; 090:006 det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar.
090:007 Ty vi förgås genom din vrede, och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort. 090:008 Du ställer våra missgärningar inför dig, våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.
090:009 Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse, vi lykta våra år såsom en suck. 090:010 Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.
090:011 Vem besinnar din vredes makt och din förgrymmelse, så att han fruktar dig? 090:012 Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.
090:013 HERRE, vänd åter. Huru länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare. 090:014 Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr, så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar.
090:015 Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss, så många år som vi hava lidit olycka. 090:016 Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn.
090:017 Och HERRENS, vår Guds, ljuvlighet komme över oss. Må du främja för oss våra händers verk; ja, våra händers verk främje du.
091:001 Den som sitter under den Högstes beskärm och vilar under den Allsmäktiges skugga, 091:002 han säger: »I HERREN har jag min tillflykt och min borg, min Gud, på vilken jag förtröstar.»
091:003 Ja, han skall rädda dig ifrån fågelfängarens snara och ifrån pesten, som fördärvar. 091:004 Med sina fjädrar skall han betäcka dig, och under hans vingar skall du finna tillflykt; hans trofasthet är sköld och skärm.
091:005 Du skall icke behöva frukta nattens fasor, icke pilen, som flyger om dagen, 091:006 icke pesten, som går fram i mörkret, eller farsoten, som ödelägger vid middagens ljus.