094:016 Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen? 094:017 Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta.
094:018 När jag tänkte: »Min fot vacklar», då stödde mig din når, o HERRE: 094:019 När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.
094:020 Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn, 094:021 där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod?
094:022 Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa. 094:023 Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.
095:001 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa. 095:002 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.
095:003 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar. 095:004 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans; 095:005 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.
095:006 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare. 095:007 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård. 095:008 O att I villen i dag höra hans röst!
Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen, 095:009 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk. 095:010 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar.» 095:011 Så svor jag då i min vrede: »De skola icke komma in i min vila.»
096:001 Sjungen till HERRENS ära en ny sång, sjungen till HERRENS ära, alla länder. 096:002 Sjungen till HERRENS ära, loven hans namn. Båden glädje var dag, förkunnen hans frälsning. 096:003 Förtäljen bland hedningarna hans ära, bland alla folk hans under.
096:004 Ty stor är HERREN och högt lovad, fruktansvärd är han mer än alla gudar. 096:005 Ty folkens alla gudar äro avgudar, men HERREN är den som har gjort himmelen. 096:006 Majestät och härlighet äro inför hans ansikte, makt och glans i hans helgedom.