106:012 Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov. 106:013 Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.
106:014 De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken. 106:015 Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.
106:016 Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige. 106:017 Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop. 106:018 Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.
106:019 De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte; 106:020 sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.
106:021 De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten, 106:022 så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
106:023 Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.
106:024 De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord. 106:025 De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.
106:026 Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen, 106:027 att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.
106:028 Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda. 106:029 De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.
106:030 Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen; 106:031 det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.