014:007 Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd.
014:008 Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek.
014:009 De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.
014:010 Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.
014:011 De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar.
014:012 Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden.
014:013 Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse.
014:014 Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom.
014:015 Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.
014:016 Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.