016:020 Den som aktar på ordet, han finner lycka, och säll är den som förtröstar på HERREN.
016:021 Den som har ett vist hjärta, honom kallar man förståndig, och där sötma är på läpparna hämtas mer lärdom.
016:022 En livets källa är förståndet för den som äger det, men oförnuftet är de oförnuftigas tuktan.
016:023 Den vises hjärta gör hans mun förståndig och lägger lärdom på hans läppar, allt mer och mer.
016:024 Milda ord äro honungskakor; de äro ljuvliga för själen och en läkedom för kroppen.
016:025 Mången håller sin väg för den rätta, men på sistone leder den dock till döden.
016:026 Arbetarens hunger hjälper honom att arbeta ty hans egen mun driver på honom.
016:027 Fördärvlig är den människa som gräver gropar för att skada; det är såsom brunne en eld på hennes läppar.
016:028 En vrång människa kommer träta åstad, och en örontasslare gör vänner oense.
016:029 Den orättrådige förför sin nästa och leder honom in på en väg som icke är god.