017:007 Stortaliga läppar hövas icke dåren, mycket mindre lögnaktiga läppar en furste.
017:008 En gåva är en lyckosten i dens ögon, som ger den; vart den än kommer bereder den framgång.
017:009 Den som skyler vad som är brutet, han vill främja kärlek, men den som river upp gammalt, han gör vänner oense.
017:010 En förebråelse verkar mer på den förståndige än hundra slag på dåren.
017:011 Upprorsmakaren vill allenast vad ont är, men en budbärare utan förbarmande skall sändas mot honom.
017:012 Bättre är att möta en björninna från vilken man har tagit ungarna, än att möta en dåre i hans oförnuft.
017:013 Den som vedergäller gott med ont, från hans hus skall olyckan icke vika.
017:014 Att begynna träta är att släppa ett vattenflöde löst; håll därför inne, förrän kivet har brutit ut.
017:015 Den som friar den skyldige och den som fäller den oskyldige, de äro båda en styggelse för HERREN.
017:016 Vartill gagna väl penningar i dårens hand? Han kunde köpa sig vishet, men han saknar förstånd.