017:027 Den som har vett, han spar sina ord; och lugn till sinnes är en man med förstånd.
017:028 Om den oförnuftige tege, så aktades också han för vis; den som tillsluter sina läppar är förståndig.
018:001 Den egensinnige följer sin egen lystnad, med all makt söker han strid.
018:002 Dåren frågar ej efter förstånd, allenast efter att få lägga fram vad han har i hjärtat.
018:003 Där den ogudaktige kommer, där kommer förakt, och med skamlig vandel följer smälek.
018:004 Orden i en mans mun äro såsom ett djupt vatten, såsom en flödande bäck, en vishetens källa.
018:005 Att vara partisk för den skyldige är icke tillbörligt ej heller att vränga rätten för den oskyldige.
018:006 Dårens läppar komma med kiv, och hans mun ropar efter slag.
018:007 Dårens mun är honom själv till olycka, och hans läppar äro en snara hans liv.
018:008 Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.