019:015 Lättja försänker i dåsighet, och den håglöse får lida hunger.
019:016 Den som håller budet får behålla sitt liv; den som ej aktar på sin vandel han varder dödad.
019:017 Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort.
019:018 Tukta din son, medan något hopp är, och åtrå icke att vålla hans död.
019:019 Den som förgår sig i vrede, han må plikta därför, ty om du vill ställa till rätta, så gör du det allenast värre.
019:020 Hör råd och tag emot tuktan, på det att du för framtiden må bliva vis.
019:021 Många planer har en man i sitt hjärta, men HERRENS råd, det bliver beståndande.
019:022 Efter en människas goda vilja räknas hennes barmhärtighet, och en fattig man är bättre än en som ljuger.
019:023 HERRENS fruktan för till liv; så får man vila mätt och hemsökes icke av något ont.
019:024 Den late sticker sin hand i fatet, men gitter icke föra den åter till munnen.