021:016 Den människa som far vilse ifrån förståndets väg, hon hamnar i skuggornas krets.
021:017 Den som älskar glada dagar varder fattig; den som älskar vin och olja bliver icke rik.
021:018 Den ogudaktige varder given såsom lösepenning för den rättfärdige, och den trolöse sättes i de redligas ställe.
021:019 Bättre är att bo i ett öde land än med en trätgirig och besvärlig kvinna.
021:020 Dyrbara skatter och salvor har den vise i sin boning, men en dåraktig människa förslösar sitt gods.
021:021 Den som far efter rättfärdighet och godhet, han finner liv, rättfärdighet och ära.
021:022 En vis man kan storma en stad full av hjältar och bryta ned det fäste som var dess förtröstan.
021:023 Den som besvarar sin mun och sin tunga han bevarar sitt liv för nöd.
021:024 Bespottare må den kallas, som är fräck och övermodig, den som far fram med fräck förmätenhet.
021:025 Den lates begärelse för honom till döden, i det att hans händer icke vilja arbeta.