022:005 Törnen och snaror ligga på den vrånges väg; den som vill bevara sitt liv håller sig fjärran ifrån dem.
022:006 Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej därifrån, när han bliver gammal.
022:007 Den rike råder över de fattiga, och låntagaren bliver långivarens träl.
022:008 Den som sår vad orätt är, han får skörda fördärv, och hans övermods ris får en ände.
022:009 Den som unnar andra gott, han varder välsignad, ty han giver av sitt bröd åt den arme.
022:010 Driv ut bespottaren, så upphör trätan, och tvist och smädelse få en ände.
022:011 Den som älskar hjärtats renhet, den vilkens läppar tala ljuvligt, hans vän är konungen.
022:012 HERRENS ögon bevara den förståndige; därför omstörtar han den trolöses planer.
022:013 Den late säger: »Ett lejon är på gatan; därute på torget kunde jag bliva dräpt.»
022:014 En trolös kvinnas mun är en djup grop; den som har träffats av HERRENS vrede, han faller däri.