007:010 Var icke för hastig i ditt sinne till att gräma dig, ty grämelse bor i dårars bröst.
007:011 Spörj icke: »Varav kommer det att forna dagar voro bättre än våra?» Ty icke av vishet kan du fråga så.
007:012 Jämgod med arvgods är vishet, ja, hon är förmer i värde för dom som se solen. 007:013 Ty under vishetens beskärm är man såsom under penningens beskärm, men den förståndiges förmån är att visheten behåller sin ägare vid liv.
007:014 Se på Guds verk; vem kan göra rakt vad han har gjort krokigt? 007:015 Var alltså vid gott mod under den goda dagen, och betänk under den onda dagen att Gud har gjort denna såväl som den andra, för att människan icke skall kunna utfinna något om det som skall ske, när hon är borta.
007:016 Det ena som det andra har jag sett under mina fåfängliga dagar: mången rättfärdig som har förgåtts i sin rättfärdighet, och mången orättfärdig som länge har fått leva i sin ondska.
007:017 Var icke alltför rättfärdighet, och var icke alltför mycket vis; icke vill du fördärva dig själv? 007:018 Var icke alltför orättfärdig, och var icke en dåre; icke vill du dö i förtid? 007:019 Det är bäst att du håller fast vid det ena, utan att ändå släppa det andra; ty den som fruktar Gud finner en utväg ur allt detta.
007:020 Visheten gör den vise starkare än tio väldiga i staden.
007:021 Ty ingen människa är så rättfärdig på jorden, att hon gör vad gott är och icke begår någon synd.
007:022 Akta icke heller på alla ord som man talar, eljest kunde du få höra din egen tjänare uttala förbannelser över dig. 007:023 Ditt hjärta vet ju att du själv mången gång har uttalat förbannelser över andra.
007:024 Detta allt har jag försökt att utröna genom vishet. Jag sade: »Jag vill bliva vis», men visheten förblev fjärran ifrån mig. 007:025 Ja, tingens väsen ligger i fjärran, djupt nere i djupet; vem kan utgrunda det?