Äten, I kära, och dricken, ja, berusen eder av kärlek.
005:002 Jag låg och sov, dock vakade mitt hjärta. Hör, då klappar min vän på dörren:
»Öppna för mig, du min syster, min älskade, min duva, min fromma; ty mitt huvud är fullt av dagg, mina lockar av nattens droppar.»
005:003 »Jag har lagt av mina kläder; skulle jag nu åter taga dem på mig? Jag har tvagit mina fötter; skulle jag nu orena dem?»
005:004 Min vän räckte in sin hand genom luckan; då rördes mitt hjärta över honom. 005:005 Jag stod upp för att öppna för min vän, och mina händer dröpo av myrra, mina fingrar av flytande myrra, som fuktade rigelns handtag.
005:006 Så öppnade jag för min vän, men min vän var borta och försvunnen. Min själ blev utom sig vid tanken på hans ord.
Jag sökte honom, men fann honom icke; jag ropade på honom, men han svarade mig icke. 005:007 Väktarna mötte mig, där de gingo omkring i staden, de slogo mig, de sårade mig; de ryckte av mig min mantel, väktarna på murarna.
005:008 »Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, om I finnen min vän, så sägen—ja, vad skolen I säga honom? Att jag är sjuk av kärlek!»
005:009 »Vad är då din vän förmer än andra vänner, du skönaste bland kvinnor? Vad är din vän förmer än andra vänner, eftersom du så besvär oss?»
005:010 »Min vän är strålande vit och röd, härlig framför tio tusen. 005:011 Hans huvud är finaste guld, hans lockar palmträdsvippor, och svarta såsom korpen. 005:012 Hans ögon likna duvor invid vattenbäckar, duvor som bada sig i mjölk och sitta invid bräddfull rand. 005:013 Hans kinder liknar välluktrika blomstersängar, skrin med doftande kryddor. Hans läppar äro röda liljor; de drypa av flytande myrra. 005:014 Hans händer äro tenar av guld, besatta med krysoliter. Hans midja är formad av elfenben, övertäckt med safirer. 005:015 Hans ben äro pelare av vitaste marmor, som vila på fotstycken av finaste guld. Att se honom är såsom att se Libanon; ståtlig är han såsom en ceder. 005:016 Hans mun är idel sötma, hela hans väsende är ljuvlighet. Sådan är min vän, ja, sådan är min älskade, I Jerusalems döttrar.»