007:006 »Huru skön och huru ljuv är du icke, du kärlek, så följd av lust!
007:007 Ja, din växt är såsom ett palmträds, och din barm liknar fruktklasar. 007:008 Jag tänker: I det palmträdet vill jag stiga upp, jag vill gripa tag i dess kvistar. Må din barm då vara mig såsom vinträdets klasar och doften av din andedräkt såsom äpplens doft 007:009 och din mun såsom ljuvaste vin!»
»Ja, ett vin som lätt glider ned i min vän och fuktar de slumrandes läppar. 007:010 Jag är min väns, och till mig står hans åtrå.» ——
007:011 Kom, min vän; låt oss gå ut på landsbygden och stanna i byarna över natten. 007:012 Bittida må vi gå till vingårdarna, för att se om vinträden hava slagit ut, om knopparna hava öppnat sig, om granatträden hava fått blommor. Där vill jag giva min kärlek åt dig.
007:013 Kärleksäpplena sprida sin doft, och vid våra dörrar finnas alla slags ädla frukter, både nya och gamla; åt dig, min vän, har jag förvarat dem.
008:001 Ack att du vore såsom en min broder, ammad vid min moders bröst! Om jag då mötte dig därute, så finge jag kyssa dig, och ingen skulle tänka illa om mig därför. 008:002 Jag finge då ledsaga dig, föra dig in i min moders hus, och du skulle undervisa mig; kryddat vin skulle jag giva dig att dricka, saft från mitt granatträd. ——
008:003 Hans vänstra arm vilar under mitt huvud, och hans högra omfamnar mig.
008:004 Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar: Oroen icke kärleken, stören den icke, förrän den själv så vill.
008:005 Vem är hon som kommer hitupp från öknen, stödd på sin vän?
»Där under äppelträdet väckte jag dig; där var det som din moder hade fött dig, där födde dig hon som gav dig livet.