006:005 Och när I bedjen, skolen I icke vara såsom skrymtarna, vilka gärna stå i synagogorna och i gathörnen och bedja, för att bliva sedda av människorna. Sannerligen säger jag eder: De hava fått ut sin lön. 006:006 Nej, när du vill bedja, gå då in i din kammare, och stäng igen din dörr, och bed till din Fader i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, vedergälla dig.
006:007 Men i edra böner skolen I icke hopa tomma ord såsom hedningarna, vilka mena att de skola bliva bönhörda för sina många ords skull. 006:008 Så varen då icke lika dem; eder Fader vet ju vad I behöven, förrän I bedjen honom. 006:009 I skolen alltså bedja sålunda:
'Fader vår, som är i himmelen! Helgat varde ditt namn; 006:010 tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden; 006:011 vårt dagliga bröd giv oss i dag; 006:012 och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro; 006:013 och inled oss icke i frestelse, utan fräls oss ifrån ondo.'
006:014 Ty om I förlåten människorna deras försyndelser, så skall ock eder himmelske Fader förlåta eder; 006:015 men om I icke förlåten människorna, så skall ej heller eder Fader förlåta edra försyndelser.
006:016 Och när I fasten, skolen I icke visa en bedrövad uppsyn såsom skrymtarna, vilka vanställa sina ansikten för att bliva sedda av människorna med sin fasta. Sannerligen säger jag eder: De hava fått ut sin lön. 006:017 Nej, när du fastar, smörj då ditt huvud och två ditt ansikte, 006:018 för att du icke må bliva sedd av människorna med din fasta, utan allenast av din Fader, som är i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, vedergälla dig.
006:019 Samlen eder icke skatter på jorden, där mott och mal förstöra, och där tjuvar bryta sig in och stjäla, 006:020 utan samlen eder skatter i himmelen, där mott och mal icke förstöra, och där inga tjuvar bryta sig in och stjäla. 006:021 Ty där din skatt är, där kommer ock ditt hjärta att vara.
006:022 Ögat är kroppens lykta. Om nu ditt öga är friskt, så får hela din kropp ljus. 006:023 Men om ditt öga är fördärvat, då bliver hela din kropp höljd i mörker. Är det nu så, att ljuset, som du har i dig, är mörker, huru djupt bliver då icke mörkret!
006:024 Ingen kan tjäna två herrar; ty antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den förre och förakta den senare. I kunnen icke tjäna både Gud och Mamon.
006:025 Därför säger jag eder: Gören eder icke bekymmer för edert liv, vad I skolen äta eller dricka, ej heller för eder kropp, vad I skolen kläda eder med. Är icke livet mer än maten, och kroppen mer än kläderna? 006:026 Sen på fåglarna under himmelen: de så icke, ej heller skörda de, ej heller samla de in i lador; och likväl föder eder himmelske Fader dem. Ären I icke mycket mer än de? 006:027 Vilken av eder kan, med allt sitt bekymmer, lägga en enda aln till sin livslängd? 006:028 Och varför bekymren I eder för kläder? Beskåden liljorna på marken, huru de växa: de arbeta icke, ej heller spinna de; 006:029 och likväl säger jag eder att icke ens Salomo i all sin härlighet var så klädd som en av dem. 006:030 Kläder nu Gud så gräset på marken, vilket i dag står och i morgon kastas i ugnen, skulle han då icke mycket mer kläda eder, I klentrogne? 006:031 Så gören eder nu icke bekymmer, och sägen icke: 'Vad skola vi äta?' eller: 'Vad skola vi dricka?' eller: 'Vad skola vi kläda oss med?' 006:032 Efter allt detta söka ju hedningarna, och eder himmelske Fader vet att I behöven allt detta. 006:033 Nej, söken först efter hans rike och hans rättfärdighet, så skall också allt detta andra tillfalla eder. 006:034 Gören eder alltså icke bekymmer för morgondagen, ty morgondagen skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.»
007:001 »Dömen icke, på det att I icke mån bliva dömda; 007:002 ty med den dom varmed I dömen skolen I bliva dömda, och med det mått som I mäten med skall ock mätas åt eder. 007:003 Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders öga, men icke bliver varse bjälken i ditt eget öga? 007:004 Eller huru kan du säga till din broder: 'Låt mig taga ut grandet ur ditt öga', du som har en bjälke i ditt eget öga? 007:005 Du skrymtare, tag först ut bjälken ur ditt eget öga; därefter må du se till, att du kan taga ut grandet ur din broders öga.