026:059 Och översteprästerna och hela Stora rådet sökte efter något falskt vittnesbörd mot Jesus, för att kunna döda honom; 026:060 men fastän många falska vittnen trädde fram, funno de likväl intet. Slutligen trädde dock två män fram 026:061 och sade: »Denne har sagt: 'Jag kan bryta ned Guds tempel och på tre dagar bygga upp det igen.'» 026:062 Då stod översteprästen upp och sade till honom: »Svarar du intet? Huru är det med det som dessa vittna mot dig?» 026:063 Men Jesus teg. Då sade översteprästen till honom: »Jag besvär dig vid den levande Guden, att du säger oss om du är Messias, Guds Son.» 026:064 Jesus svarade honom: »Du har själv sagt det. Men jag säger eder: Härefter skolen I få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himmelens skyar.» 026:065 Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: »Han har hädat. Vad behöva vi mer några vittnen? I haven nu hört hädelsen. 026:066 Vad synes eder?» De svarade och sade: »Han är skyldig till döden.» 026:067 Därefter spottade man honom i ansiktet och slog honom på kinderna, den ene med knytnäven, den andre med flata handen, 026:068 och sade: »Profetera för oss, Messias: vem var det som slog dig?»
026:069 Men Petrus satt utanför på gården. Då kom en tjänstekvinna fram till honom och sade: »Också du var med Jesus från Galileen.» 026:070 Men han nekade inför alla och sade: »Jag förstår icke vad du menar.» 026:071 När han sedan hade kommit ut i porten, fick en annan kvinna se honom och sade till dem som voro där: »Denne var med Jesus från Nasaret.» 026:072 Åter nekade han med en ed och sade: »Jag känner icke den mannen.» 026:073 Litet därefter kommo de kringstående fram och sade till Petrus: »Förvisso är också du en av dem; redan ditt uttal röjer dig ju.» 026:074 Då begynte han förbanna sig och svärja: »Jag känner icke den mannen.» Och i detsamma gol hanen. 026:075 Då kom Petrus ihåg Jesu ord, huru han hade sagt: »Förrän hanen gal, skall du tre gånger förneka mig.» Och han gick ut och grät bitterligen.
027:001 Men när det hade blivit morgon, fattade alla översteprästerna och folkets äldste det beslutet angående Jesus, att de skulle döda honom. 027:002 Och de läto binda honom och förde honom bort och överlämnade honom åt Pilatus, landshövdingen.
027:003 När då Judas, som hade förrått honom, såg att han var dömd, ångrade han sig och bar de trettio silverpenningarna tillbaka till översteprästerna och de äldste 027:004 och sade: »Jag har syndat därigenom att jag har förrått oskyldigt blod.» Men de svarade: »Vad kommer det oss vid? Du får själv svara därför.» 027:005 Då kastade han silverpenningarna i templet och gick sin väg. Sedan gick han bort och hängde sig.
027:006 Men översteprästerna togo silverpenningarna och sade: »Det är icke lovligt att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspenningar.» 027:007 Och sedan de hade fattat sitt beslut, köpte de för dem Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar. 027:008 Därför kallas den åkern ännu i dag Blodsåkern. 027:009 Så fullbordades det som var sagt genom profeten Jeremias, när han sade: »Och jag tog de trettio silverpenningarna—priset för den man vilkens värde hade blivit bestämt, den som israelitiska män hade värderat— 027:010 och jag gav dem till betalning för Krukmakaråkern, i enlighet med Herrens befallning till mig.»
027:011 Men Jesus ställdes fram inför landshövdingen. Och landshövdingen frågade honom och sade: »Är du judarnas konung?» Jesus svarade honom: »Du säger det själv.» 027:012 Men när översteprästerna och de äldste framställde sina anklagelser mot honom, svarade han intet. 027:013 Då sade Pilatus till honom: »Hör du icke huru mycket de hava att vittna mot dig?» 027:014 Men han svarade honom icke på en enda fråga, så att landshövdingen mycket förundrade sig.
027:015 Nu var det sed att landshövdingen vid högtiden gav folket en fånge lös, vilken de ville. 027:016 Och man hade då en beryktad fånge, som hette Barabbas. 027:017 När de nu voro församlade, frågade Pilatus dem: »Vilken viljen I att jag skall giva eder lös, Barabbas eller Jesus, som kallas Messias?» 027:018 Han visste nämligen att det var av avund som man hade dragit Jesus inför rätta. 027:019 Och medan han satt på domarsätet, hade hans hustru sänt bud till honom och låtit säga: »Befatta dig icke med denne rättfärdige man; ty jag har i natt lidit mycket i drömmen för hans skull.» 027:020 Men översteprästerna och de äldste hade övertalat folket att begära Barabbas och låta förgöra Jesus. 027:021 När alltså landshövdingen nu frågade dem och sade: »Vilken av de två viljen I att jag skall giva eder lös?», så svarade de: »Barabbas.» 027:022 Då frågade Pilatus dem: »Vad skall jag då göra med Jesus, som kallas Messias?» De svarade alla: »Låt korsfästa honom.» 027:023 Men han frågade: »Vad ont har han då gjort?» Då skriade de ännu ivrigare: »Låt korsfästa honom.» 027:024 När nu Pilatus såg att han intet kunde uträtta, utan att larmet blev allt starkare, lät han hämta vatten och tvådde sina händer i folkets åsyn och sade: »Jag är oskyldig till denne mans blod. I fån själva svara därför.» 027:025 Och allt folket svarade och sade: »Hans blod komme över oss och över våra barn.» 027:026 Då gav han dem Barabbas lös; men Jesus lät han gissla och utlämnade honom sedan till att korsfästas.
027:027 Då togo landshövdingens krigsmän Jesus med sig in i pretoriet och församlade hela den romerska vakten omkring honom. 027:028 Och de togo av honom hans kläder och satte på honom en röd mantel 027:029 och vredo samman en krona av törnen och satte den på hans huvud, och i hans högra hand satte de ett rör. Sedan böjde de knä inför honom och begabbade honom och sade: »Hell dig, judarnas konung!» 027:030 Och de spottade på honom och togo röret och slogo honom därmed i huvudet. 027:031 Och när de så hade begabbat honom, klädde de av honom manteln och satte på honom hans egna kläder och förde honom bort till att korsfästas.
027:032 Då de nu voro på väg ditut, träffade de på en man från Cyrene, som hette Simon. Honom tvingade de att gå med och bära hans kors.
027:033 Och när de hade kommit till en plats som kallades Golgata (det betyder huvudskalleplats), 027:034 räckte de honom vin att dricka, blandat med galla; men då han hade smakat därpå, ville han icke dricka det. 027:035 Och när de hade korsfäst honom, delade de hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem. 027:036 Sedan sutto de där och höllo vakt om honom. 027:037 Och över hans huvud hade man satt upp en överskrift, som angav vad han var anklagad för, och den lydde så: »Denne är Jesus, judarnas konung.»