009:012 Men dagen begynte nalkas sitt slut. Då trädde de tolv fram och sade till honom: »Låt folket skiljas åt, så att de kunna gå bort i byarna och gårdarna häromkring och skaffa sig härbärge och få mat; vi äro ju här i en öde trakt.» 009:013 Men han sade till dem: »Given I dem att äta.» De svarade: »Vi hava icke mer än fem bröd och två fiskar, såframt vi icke skola gå bort och köpa mat åt allt detta folk.» 009:014 Där voro nämligen vid pass fem tusen män. Då sade han till sina lärjungar: »Låten dem lägga sig ned i matlag, femtio eller så omkring i vart.» 009:015 Och de gjorde så och läto dem alla lägga sig ned. 009:016 Därefter tog han de fem bröden och de två fiskarna och säg upp till himmelen och välsignade dem. Och han bröt bröden och gav åt lärjungarna, för att de skulle lägga fram åt folket. 009:017 Och de åto alla och blevo mätta. Sedan samlade man upp de stycken som hade blivit över efter dem, tolv korgar.
009:018 När han en gång hade dragit sig undan och var stadd i byn, voro hans lärjungar hos honom. Och han frågade dem och sade: »Vem säger folket mig vara?» 009:019 De svarade och sade: »Johannes döparen; dock säga andra Elias; andra åter säga: 'Det är någon av de gamla profeterna, som har uppstått.'» 009:020 Då frågade han dem: »Vem sägen då I mig vara?» Petrus svarade och sade: »Guds Smorde.» 009:021 Då förbjöd han dem strängeligen att säga detta till någon. 009:022 Och han sade: »Människosonen måste lida mycket, och han skall bliva förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och skall bliva dödad, men på tredje dagen skall han uppstå igen.»
009:023 Och han sade till alla: »Om någon vill efterfölja mig, så försake han sig själv och tage sitt kors på sig var dag; så följe han mig. 009:024 Ty den som vill bevara sitt liv han skall mista det; men den som mister sitt liv, för min skull, han skall bevara det. 009:025 Och vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen, men mister sig själv eller själv går förlorad? 009:026 Den som blyges för mig och för mina ord, för honom skall Människosonen blygas, när han kom mer i sin och min Faders och de heliga änglarnas härlighet. 009:027 Men sannerligen säger jag eder: Bland dem som här stå finnas några som icke skola smaka döden, förrän de få se Guds rike.» 009:028 Vid pass åtta dagar efter det att han hade talat detta tog han Petrus och Johannes och Jakob med sig och gick upp på berget för att bedja. 009:029 Och under det att han bad, blev hans ansikte förvandlat, och hans kläder blevo skinande vita. 009:030 Och de, två män stodo där och samtalade med honom, och dessa voro Moses och Elias. 009:031 De visade sig i härlighet och talade om hans bortgång, vilken han skulle fullborda i Jerusalem. 009:032 Men Petrus och de som voro med honom voro förtyngda av sömn; då de sedan vaknade, sågo de hans härlighet och de båda männen, som stodo hos honom. 009:033 När så dessa skulle skiljas ifrån honom, sade Petrus till Jesus: »Mästare, har är oss gott att vara; låt oss göra tre hyddor, en åt dig och en åt Moses och en åt Elias.» Han visste nämligen icke vad han sade. 009:034 Medan han så talade, kom en sky och överskyggde dem; och de blevo förskräckta, när de trädde in i skyn. 009:035 Och ur skyn kom en röst som sade: »Denne är min Son, den utvalde; hören honom.» 009:036 Och i detsamma som rösten kom, funno de Jesus vara där allena.—Och de förtego detta och omtalade icke för någon på den tiden något av vad de hade sett.
009:037 När de dagen därefter gingo ned från berget, hände sig att mycket folk kom honom till mötes. 009:038 Då ropade en man ur folkhopen och sade: »Mästare, jag beder dig, se till min son, ty han är mitt enda barn. 009:039 Det är så, att en ande plägar gripa fatt i honom, och strax skriar han då, och anden sliter och rycker honom, och fradgan står honom om munnen. Och det är med knapp nöd han släpper honom, sedan han har sönderbråkat honom. 009:040 Nu bad jag dina lärjungar att de skulle driva ut honom, men de kunde det icke.» 009:041 Då svarade Jesus och sade: »O du otrogna och vrånga släkte, huru länge måste jag vara hos eder och härda ut med eder? För hit din son.» 009:042 Men ännu medan denne var på väg fram, kastade den onde anden omkull honom och slet och ryckte honom. Då tilltalade Jesus den orene anden strängt och gjorde gossen frisk och gav honom tillbaka åt hans fader. 009:043 Och alla häpnade över Guds stora makt.
Då nu alla förundrade sig över alla de gärningar som han gjorde, sade han till sina lärjungar: 009:044 »Tagen emot dessa ord med öppna öron: Människosonen skall bliva överlämnad i människors händer. 009:045 Men de förstodo icke detta som han sade, och det var förborgat för dem, så att de icke kunde fatta det; dock fruktade de att fråga honom om det som han hade sagt.
009:046 Och bland dem uppstod tanken på vilken av dem som vore störst. 009:047 Men Jesus förstod deras hjärtans tankar och tog ett barn och ställde det bredvid sig 009:048 och sade till dem: »Den som tager emot detta barn i mitt namn, han tager emot mig, och den som tager emot mig, han tager emot honom som har sänt mig. Ty den som är minst bland eder alla, han är störst.
009:049 Och Johannes tog till orda och sade: »Mästare, sågo huru en man drev ut onda andar genom ditt namn; och du ville hindra honom, eftersom han icke följde med oss.» 009:050 Men Jesus sade till honom: »Hindren honom icke; ty den som icke är emot eder, han är för eder.»
009:051 Då nu tiden var inne att han skulle bliva upptagen, beslöt han att ställa sin färd till Jerusalem. 009:052 Och han sände budbärare framför sig; och de gingo åstad och kommo in i en samaritisk by för att reda till åt honom. 009:053 Men folket där tog icke emot honom, eftersom han var stadd på färd till Jerusalem. 009:054 När de båda lärjungarna Jakob i och Johannes förnummo detta, sade de: »Herre, vill du att vi skola bedja att eld kommer ned från himmelen och förtär dem?» 009:055 Då vände han sig om och tillrättavisade dem. 009:056 Och de gingo till en annan by.
009:057 Medan de nu färdades fram på vägen, sade någon till honom: »Jag vill följa dig, varthelst du går. 009:058 Då svarade Jesus honom: »Rävarna hava kulor, och himmelens fåglar hava nästen; men Människosonen har ingen plats där han kan vila sitt huvud.» 009:059 Och till en annan sade han: »Föl; mig.» Men denne svarade: »Tillstäd mig att först gå bort och begrava min fader.» 009:060 Då sade han till honom: »Låt de döda begrava sina döda; men gå du åstad och förkunna Guds rike.» 009:061 Åter en annan sade: »Jag vill följa dig, Herre, men tillstäd mig att först taga avsked av dem som höra till mitt hus.» 009:062 Då svarade Jesus honom: »Ingen som ser sig tillbaka, sedan han har satt sin hand till plogen, är skickad för Guds rike.»
010:001 Därefter utsåg Herren sjuttiotvå andra och sände ut dem framför sig, två och två, till var stad och ort dit han själv tänkte komma 010:002 »Skörden är mycken, men arbetarna äro få. Bedjen fördenskull skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd. 010:003 Gån åstad. Se, jag sänder eder såsom lamm mitt in ibland ulvar. 010:004 Bären ingen penningpung, ingen ränsel, inga skor, och hälsen icke på någon under vägen. 010:005 Men när I kommen in i något hus, så sägen först: 'Frid vare över detta hus.' 010:006 Om då någon finnes därinne, som är frid värd, så skall den frid I tillönsken vila över honom; varom icke, så skall den vända tillbaka över eder själva. 010:007 Och stannen kvar i det huset, och äten och dricken vad de hava att giva, ty arbetaren är värd sin lön. Gån icke ur hus i hus. 010:008 Och när I kommen in i någon stad där man tager emot eder, så äten vad som sättes fram åt eder, 010:009 och boten de sjuka som finnas där, och sägen till dem: 'Guds rike är eder nära.' 010:010 Men när I kommen in i någon stad där man icke tager emot eder, så gån ut på dess gator och sägen: 010:011 'Till och med det stoft som låder vid våra fötter ifrån eder stad skaka vi av oss åt eder. Men det mån I veta, att Guds rike är nära.' 010:012 Jag säger eder att det för Sodom skall på 'den dagen' bliva drägligare än för den staden.