005:019 Då talade Jesus åter och sade till dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Sonen kan icke göra något av sig själv, utan han gör allenast vad han ser Fadern göra; ty vad han gör, det gör likaledes ock Sonen. 005:020 Ty Fadern älskar Sonen och låter honom se allt vad han själv gör; och större gärningar, än dessa äro, skall han låta honom se, så att I skolen förundra eder. 005:021 Ty såsom Fadern uppväcker döda och gör dem levande, så gör ock Sonen levande vilka han vill. 005:022 Icke heller dömer Fadern någon, utan all dom har han överlåtit åt Sonen, 005:023 för att alla skola ära Sonen såsom de ära Faderns. Den som icke ärar Sonen, han ärar icke heller Fadern, som har sänt honom. 005:024 Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som hör mina ord och tror honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer icke under någon dom, utan har övergått från döden till livet. 005:025 Sannerligen säger jag eder: Den stund kommer, jag, den är redan inne, så de döda skola höra Guds Sons röst, och de som höra den skola bliva levande. 005:026 Ty såsom Fadern har liv i sig själv, så har han ock givit åt Sonen att hava liv i sig själv. 005:027 Och han har givit honom makt att hålla dom, eftersom han är Människoson. 005:028 Förundren eder icke över detta. Ty den stund kommer, då alla som äro i gravarna skola höra hans röst 005:029 och gå ut ur dem: de som hava gjort vad gott är skola uppstå till liv, och de som hava gjort vad ont är skola uppstå till dom. 005:030 Jag kan icke göra något av mig själv. Såsom jag hör, så dömer jag; och min dom är rättvis, ty jag söker icke min vilja, utan dens vilja, som har sänt mig. 005:031 Om jag själv vittnar om mig, så gäller icke mitt vittnesbörd. 005:032 Men det är en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är sant. 005:033 I haven sänt bud till Johannes, och han har vittnat för sanningen, 005:034 Dock, det är icke av någon människa som jag tager emot vittnesbörd om mig; men jag säger detta, för att I skolen bliva frälsta. 005:035 Han var den brinnande, skinande lampan, och för en liten stund villen I fröjdas i dess ljus. 005:036 Men jag har ett vittnesbörd om mig, som är förmer än Johannes' vittnesbörd: de gärningar som Fadern har givit mig att fullborda, just de gärningar som jag gör, de vittna om mig, att Fadern har sänt mig. 005:037 Ja, Fadern, som har sänt mig, han har själv vittnat om mig. Hans röst haven I aldrig någonsin hört, ej heller haven I sett hans gestalt, 005:038 och hans ord haven I icke låtit förbliva i eder. Ty den han har sänt, honom tron I icke. 005:039 I rannsaken skrifterna, därför att I menen eder i dem hava evigt liv; och det är dessa som vittna om mig. 005:040 Men I viljen icke komma till mig för att få liv. 005:041 Jag tager icke emot pris av människor; 005:042 men jag känner eder och vet att I icke haven Guds kärlek i eder. 005:043 Jag har kommit i min Faders namn, och I tagen icke emot mig; kommer en annan i sitt eget namn, honom skolen I nog mottaga. 005:044 Huru skullen I kunna tro, I som tagen emot pris av varandra och icke söken det pris som kommer från honom som allena är Gud? 005:045 Menen icke att det är jag som skall anklaga eder hos Fadern. Den som anklagar eder är Moses, han till vilken I sätten edert hopp. 005:046 Trodden I Moses, så skullen I ju tro mig, ty om mig har han skrivit. 005:047 Men tron I icke hans skrifter, huru skolen I då kunna tro mina ord?»
006:001 Därefter for Jesus över Galileiska sjön, »Tiberias' sjö». 006:002 Och mycket folk följde efter honom, därför att de sågo de tecken som han gjorde med de sjuka. 006:003 Men Jesus gick upp på berget och satte sig där med sina lärjungar. 006:004 Och påsken, judarnas högtid, var nära. 006:005 Då nu Jesus lyfte upp sina ögon och såg att mycket folk kom till honom, sade han till Filippus: »Varifrån skola vi köpa bröd, så att dessa få äta?» 006:006 Men detta sade han för att sätta honom på prov, ty själv visste han vad han skulle göra. 006:007 Filippus svarade honom: »Bröd för två hundra silverpenningar vore icke nog för att var och en skulle få ett litet stycke.» 006:008 Då sade till honom en annan av hans lärjungar, Andreas, Simon Petrus' broder: 006:009 »Här är en gosse som har fem kornbröd och två fiskar; men vad förslår det för så många?» 006:010 Jesus sade: »Låten folket lägga sig här.» Och på det stället var mycket gräs. Då lägrade sig männen där, och deras antal var vid pass fem tusen. 006:011 Därefter tog Jesus bröden och tackade Gud och delade ut åt dem som hade lagt sig ned där, likaledes ock av fiskarna, så mycket de ville hava. 006:012 Och när de voro mätta, sade han till sina lärjungar: »Samlen tillhopa de överblivna styckena, så att intet förfares.» 006:013 Då samlade de dem tillhopa och fyllde tolv korgar med stycken, som av de fem kornbröden hade blivit över efter dem som hade ätit. 006:014 Då nu människorna hade det tecken som han hade gjort, sade de: »Denne är förvisso Profeten som skulle komma i världen.» 006:015 När då Jesus märkte att de tänkte komma och med våld föra honom med sig och göra honom till konung, drog han sig åter undan till berget, helt allena.
006:016 Men när det blev afton, gingo hans lärjungar ned till sjön 006:017 och stego i en båt för att fara över sjön till Kapernaum. Det hade då redan blivit mörkt, och Jesus hade ännu icke kommit till dem; 006:018 och sjön gick hög, ty det blåste hårt. 006:019 När de så hade rott vid pass tjugufem eller trettio stadier, fingo de se Jesus komma gående på sjön och nalkas båten. Då blevo de förskräckta. 006:020 Men han sade till dem: »Det är jag; varen icke förskräckta.» 006:021 De ville då taga honom upp i båten; och strax var båten framme vid landet dit de foro.
006:022 Dagen därefter hände sig detta. Folket som stod kvar på andra sidan sjön hade lagt märke till att där icke fanns mer än en enda båt, och att Jesus icke hade stigit i den båten med sina lärjungar, utan att lärjungarna hade farit bort allena. 006:023 Andra båtar hade likväl kommit från Tiberias och lagt till nära det ställe där folket bespisades efter det att Herren hade uttalat tacksägelsen. 006:024 När alltså folket nu såg att Jesus icke var där, ej heller hans lärjungar, stego de själva i båtarna och foro till Kapernaum för att söka efter Jesus. 006:025 Och då de funno honom där på andra sidan sjön, frågade de honom: »Rabbi, när kom du hit?» 006:026 Jesus svarade dem och sade: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: I söken mig icke därför att I haven sett tecken, utan därför att I fingen äta av bröden och bleven mätta. 006:027 Verken icke för att få den mat som förgås, utan för att få den mat som förbliver och har med sig evigt liv, den som Människosonen skall giva eder; ty honom har Fadern, Gud själv, låtit undfå sitt insegel.» 006:028 Då sade de till honom: »Vad skola vi göra för att utföra Guds gärningar?» 006:029 Jesus svarade och sade till dem: »Detta är Guds gärning, att I tron på den han har sänt.» 006:030 De sade till honom: »Vad för tecken gör du då? Låt oss se något tecken, så att vi kunna tro dig. Vilken gärning utför du? 006:031 Våra fäder fingo äta manna i öknen, såsom det är skrivet: 'Han gav dem bröd från himmelen att äta.'» 006:032 Då svarade Jesus dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Det är icke Moses som har givit eder brödet från himmelen, men det är min Fader som giver eder det rätta brödet från himmelen. 006:033 Ty Guds bröd är det bröd som kommer ned från himmelen och giver världen liv.» 006:034 Då sade de till honom: »Herre, giv oss alltid det brödet.» 006:035 Jesus svarade: »Jag är livets bröd. Den som kommer till mig, han skall aldrig hungra, och den som tror på mig, han skall aldrig törsta. 006:036 Men det är såsom jag har sagt eder: fastän I haven sett mig, tron I dock icke. 006:037 Allt vad min Fader giver mig, det kommer till mig; och den som kommer till mig, honom skall jag sannerligen icke kasta ut. 006:038 Ty jag har kommit ned från himmelen, icke för att göra min vilja, utan för att göra dens vilja, som har sänt mig. 006:039 Och detta är dens vilja, som har sänt mig, att jag icke skall låta någon enda gå förlorad av dem som han har givit mig, utan att jag skall låta dem uppstå på den yttersta dagen. 006:040 Ja, detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom, han skall hava evigt liv, och att jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.» 006:041 Då knorrade judarna över honom, därför att han hade sagt: »Jag är det bröd som har kommit ned från himmelen.» 006:042 Och de sade: »Är denne icke Jesus, Josefs son, vilkens fader och moder vi känna? Huru kan han då säga: 'Jag har kommit ned från himmelen'?» 006:043 Jesus svarade och sade till dem: »Knorren icke eder emellan. 006:044 Ingen kan komma till mig, om icke Fadern, som har sänt mig, drager honom; och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. 006:045 Det är skrivet hos profeterna: 'De skola alla hava fått lärdom av Gud.' Var och en som har lyssnat till Fadern och lärt av honom, han kommer till mig. 006:046 Icke som om någon skulle hava sett Fadern, utom den som är från Gud; han har sett Fadern. 006:047 Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som tror, han har evigt liv. 006:048 Jag är livets bröd. 006:049 Edra fäder åto manna i öknen, och de dogo. 006:050 Men med det bröd som kommer ned från himmelen är det så, att om någon äter därav, så skall han icke dö. 006:051 Jag är det levande brödet som har kommit ned från himmelen. Om någon äter av det brödet, så skall han leva till evig tid. Och det bröd som jag skall giva är mitt kött; och jag giver det, för att världen skall leva.» 006:052 Då tvistade judarna med varandra och sade: »Huru skulle denne kunna giva oss sitt kött att äta?» 006:053 Jesus sade då till dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Om I icke äten Människosonens kött och dricken hans blod, så haven I icke liv i eder. 006:054 Den som äter mitt kött och dricker mitt blod, han har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. 006:055 Ty mitt kött är sannskyldig mat, och mitt blod är sannskyldig dryck. 006:056 Den som äter mitt kött och dricker mitt blod, han förbliver i mig, och jag förbliver i honom. 006:057 Såsom Fadern, han som är den levande, har sänt mig, och såsom jag lever genom Fadern, så skall ock den som äter mig leva genom mig. 006:058 Så är det med det bröd som har kommit ned från himmelen. Det är icke såsom det fäderna fingo äta, vilka sedan dogo; den som äter detta bröd, han skall leva till evig tid.» 006:059 Detta sade han, när han undervisade i synagogan i Kapernaum. 006:060 Många av hans lärjungar, som hörde detta, sade då: »Detta är ett hårt tal; vem står ut med att höra på honom?» 006:061 Men Jesus visste inom sig att hans lärjungar knorrade över detta; och han sade till dem: »Är detta för eder en stötesten? 006:062 Vad skolen I då säga, om I fån se Människosonen uppstiga dit där han förut var?— 006:063 Det är anden som gör levande; köttet är till intet gagneligt. De ord som jag har talat till eder äro ande och äro liv. 006:064 Men bland eder finnas några som icke tro.» Jesus visste nämligen från begynnelsen vilka de voro som icke trodde, så ock vilken den var som skulle förråda honom. 006:065 Och han tillade: »Fördenskull har jag sagt eder att ingen kan komma till mig, om det icke bliver honom givet av Fadern.» 006:066 För detta tals skull drogo sig många av hans lärjungar tillbaka, så att de icke längre vandrade med honom. 006:067 Då sade Jesus till de tolv: »Icke viljen väl också I gå bort?» 006:068 Simon Petrus svarade honom: »Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, 006:069 och vi tro och förstå att du är Guds helige.» 006:070 Jesus svarade dem: »Har icke jag själv utvalt eder, I tolv? Och likväl är en av eder en djävul.» 006:071 Detta sade han om Judas, Simon Iskariots son; ty det var denne som skulle förråda honom, och han var en av de tolv.
007:001 Därefter vandrade Jesus omkring i Galileen, ty i Judeen ville han icke vandra omkring, då nu judarna stodo efter att döda honom. 007:002 Men judarnas lövhyddohögtid var nu nära. 007:003 Då sade hans bröder till honom: »Begiv dig härifrån och gå till Judeen, så att också dina lärjungar få se de gärningar som du gör. 007:004 Ty ingen som vill vara känd bland människor utför sitt verk i hemlighet. Då du nu gör sådana gärningar, så träd öppet fram för världen.» 007:005 Det var nämligen så, att icke ens hans bröder trodde på honom. 007:006 Då sade Jesus till dem: »Min tid är ännu icke kommen, men för eder är tiden alltid läglig. 007:007 Världen kan icke hata eder, men mig hatar hon, eftersom jag vittnar om henne, att hennes gärningar äro onda. 007:008 Gån I upp till högtiden; jag är icke stadd på väg upp till denna högtid, ty min tid är ännu icke fullbordad.» 007:009 Detta sade han till dem och stannade så kvar i Galileen. 007:010 Men när hans bröder hade gått upp till högtiden, då gick också han ditupp, dock icke öppet, utan likasom i hemlighet. 007:011 Och judarna sökte efter honom under högtiden och sade: »Var är han?» 007:012 Och bland folket talades i tysthet mycket om honom. Somliga sade: »Han är en rättsinnig man», men andra sade: »Nej, han förvillar folket.» 007:013 Dock talade ingen öppet om honom, av fruktan för judarna.
007:014 Men när redan halva högtiden var förliden, gick Jesus upp i helgedomen och undervisade. 007:015 Då förundrade sig judarna och sade: »Varifrån har denne sin lärdom, han som icke har fått undervisning?» 007:016 Jesus svarade dem och sade: »Min lära är icke min, utan hans som har sänt mig. 007:017 Om någon vill göra hans vilja, så skall han förstå om denna lära är från Gud, eller om jag talar av mig själv. 007:018 Den som talar av sig själv, han söker sin egen ära; men den som söker dens ära, som har sänt honom, han är sannfärdig, och orättfärdighet finnes icke i honom.— 007:019 Har icke Moses givit eder lagen? Och likväl fullgör ingen av eder lagen. Varför stån I efter att döda mig?» 007:020 Folket svarade: »Du är besatt av en ond ande. Vem står efter att döda dig?» 007:021 Jesus svarade och sade till dem: »En gärning allenast gjorde jag, och alla förundren I eder över den. 007:022 Moses har givit eder omskärelsen—icke som om den vore ifrån Moses, ty den är ifrån fäderna—och så omskären I människor också på en sabbat. 007:023 Om nu en människa undfår omskärelsen på en sabbat, för att Moses' lag icke skall göras om intet, huru kunnen I då vredgas på mig, därför att jag på en sabbat gjorde en människa hel och frisk? 007:024 Dömen icke efter skenet, utan dömen en rätt dom.»
007:025 Då sade några av folket i Jerusalem: »Är det icke denne som de stå efter att döda? 007:026 Och ändå får han tala fritt, utan att de säga något till honom. Hava då rådsherrarna verkligen blivit förvissade om att denne är Messias? 007:027 Dock, denne känna vi, och vi veta varifrån han är; men när Messias kommer, känner ingen varifrån han är.» 007:028 Då sade Jesus med hög röst, där han undervisade i helgedomen: »Javäl, I kännen mig, och I veten varifrån jag är. Likväl har jag icke kommit av mig själv, men han som har sänt mig är en som verkligen har myndighet att sända, han som I icke kännen. 007:029 Men jag känner honom, ty från honom är jag kommen, och han har sänt mig.» 007:030 Då ville de gripa honom; dock kom ingen med sin hand vid honom, ty hans stund var ännu icke kommen. 007:031 Men många av folket trodde på honom, och de sade: »Icke skall väl Messias, när han kommer, göra flera tecken än denne har gjort?»
007:032 Sådant fingo fariséerna höra folket i tysthet tala om honom. Då sände översteprästerna och fariséerna ut rättstjänare för att gripa honom. 007:033 Men Jesus sade: »Ännu en liten tid är jag hos eder; sedan går jag bort till honom som har sänt mig. 007:034 I skolen då söka efter mig, men I skolen icke finna mig, och där jag är, dit kunnen I icke komma.» 007:035 Då sade judarna till varandra: »Vart tänker denne gå, eftersom vi icke skola kunna finna honom? Månne han tänker gå till dem som bo kringspridda bland grekerna? Tänker han då undervisa grekerna? 007:036 Vad betyder det ord som han sade: 'I skolen söka efter mig, men I skolen icke finna mig, och där jag är, dit kunnen I icke komma'?»
007:037 På den sista dagen i högtiden, som ock var den förnämsta, stod Jesus där och ropade och sade: »Om någon törstar, så komme han till mig och dricke. 007:038 Den som tror på mig, av hans innersta skola strömmar av levande vatten flyta fram, såsom skriften säger.» 007:039 Detta sade han om Anden, vilken de som trodde på honom skulle undfå; ty ande var då ännu icke given, eftersom Jesus ännu icke hade blivit förhärligad. 007:040 Några av folket, som hörde dessa ord, sade då: »Denne är förvisso Profeten.» 007:041 Andra sade: »Han är Messias.» Andra åter sade: »Icke kommer väl Messias från Galileen? 007:042 Säger icke skriften att Messias skall komma av Davids säd och från den lilla staden Betlehem, där David bodde? 007:043 Så uppstodo för hans skull stridiga meningar bland folket, 007:044 och somliga av dem ville gripa honom; dock kom ingen med sin hand vid honom.
007:045 När sedan rättstjänarna kommo tillbaka till översteprästerna och fariséerna, frågade dessa dem: »Varför haven I icke fört honom hit?» 007:046 Tjänarna svarade: »Aldrig har någon människa talat, som den mannen talar.» 007:047 Då svarade fariséerna dem: »Haven nu också I blivit förvillade? 007:048 Har då någon av rådsherrarna trott på honom? Eller någon av fariséerna? 007:049 Nej; men detta folk, som icke känner lagen, det är förbannat. 007:050 Då sade Nikodemus till dem, han som förut hade besökt honom, och som själv var en av dem: 007:051 »Icke dömer väl vår lag någon, utan att man först har förhört honom och utrönt vad han förehar?» 007:052 De svarade och sade till honom: »Kanske också du är från Galileen? Rannsaka, så skall du finna att ingen profet kommer från Galileen.»