»I män av Israels hus och I som 'frukten Gud', hören mig. 013:017 Detta folks, Israels, Gud utvalde våra fäder, och han upphöjde detta folk, medan de ännu bodde såsom främlingar i Egyptens land, och förde dem sedan ut därifrån 'med upplyft arm'. 013:018 Och under en tid av vid pass fyrtio år hade han fördrag med dem i öknen. 013:019 Och sedan han hade utrotat sju folk i Kanaans land, utskiftade han dessas land till arvedelar åt dem. 013:020 Därunder förgick en tid av vid pass fyra hundra femtio år. Sedan gav han dem domare, ända till profeten Samuels tid. 013:021 Därefter begärde de en konung; och Gud gav dem Saul, Kis' son, en man av Benjamins stam, för en tid av fyrtio år.

013:022 Men denne avsatte han och gjorde David till konung över dem. Honom gav han ock sitt vittnesbörd, i det han sade: 'Jag har funnit David, Jessais son, en man efter mitt hjärta. Han skall i alla stycken göra min vilja.' 013:023 Av dennes säd har Gud efter sitt löfte låtit Jesus komma, såsom Frälsare åt Israel. 013:024 Men redan innan han uppträdde, hade Johannes predikat bättringens döpelse för hela Israels folk. 013:025 Och när Johannes höll på att fullborda sitt lopp, sade han: 'Vad I menen mig vara, det är jag icke. Men se, efter mig kommer den vilkens skor jag icke är värdig att lösa av han fötter.'

013:026 Mina bröder, I som ären barn av Abrahams släkt, så ock I andra här, I som 'frukten Gud', till oss har ordet om denna frälsning blivit sänt. 013:027 Ty eftersom Jerusalems invånare och deras rådsherrar icke kände honom, uppfyllde de ock genom sin dom över honom profeternas utsagor, vilka var sabbat föreläses; 013:028 och fastän de icke funno honom skyldig till något som förtjänade döden, bådo de likväl Pilatus att han skulle låta döda honom. 013:029 När de så hade fört till fullbordan allt som var skrivet om honom, togo de honom ned från korsets trä och lade honom i en grav. 013:030 Men Gud uppväckte honom från de döda. 013:031 Sedan visade han sig under många dagar för dem som med honom hade gått upp från Galileen till Jerusalem, och som nu äro hans vittnen inför folket.

013:032 Och vi förkunna för eder det glada budskapet, att det löfte som gavs åt våra fäder, det har Gud låtit gå i fullbordan för oss, deras barn, därigenom att han har låtit Jesus uppstå, 013:033 såsom ock är skrivet i andra psalmen: 'Du är min Son, jag har i dag fött dig.' 013:034 Och att han har låtit honom uppstå från de döda, så att han icke mer skall vända tillbaka till förgängelsen, det har han sagt med dessa ord: 'Jag skall uppfylla åt eder de heliga löften som jag i trofasthet har givit åt David.' 013:035 Därför säger han ock i en annan psalm: 'Du skall icke låta din Helige se förgängelsen.' 013:036 När David i sin tid hade tjänat Guds vilja, avsomnade han ju och blev samlad till sina fäder och såg förgängelsen; 013:037 men den som Gud har uppväckt, han har icke sett förgängelsen. 013:038 Så mån I nu veta, mena bröder, att genom honom syndernas förlåtelse förkunnas för eder, 013:039 och att i honom var och en som tror bliver rättfärdig och friad ifrån allt det varifrån I icke under Moses' lag kunden bliva friade. 013:040 Sen därför till, att över eder icke må komma det som är sagt hos profeterna: 013:041 'Sen här, I föraktare, och förundren eder, och bliven till intet; ty en gärning utför jag i edra dagar, en gärning som I alls icke skullen tro, om den förtäljdes för eder.'»

013:042 När de sedan gingo därifrån, bad men dem att de nästa sabbat skulle tala för dem om samma sak. 013:043 Och när församlingen åtskildes, följde många judar och gudfruktiga proselyter med Paulus och Barnabas. Dessa talade då till dem och förmanade dem att stadigt hålla sig till Guds nåd.

013:044 Följande sabbat kom nästan hela staden tillsammans för att höra Guds ord. 013:045 Då nu judarna sågo det myckna folket, uppfylldes de av nitälskan och foro ut i smädelser och motsade det som Paulus talade. 013:046 Då togo Paulus och Barnabas mod till sig och sade: »Guds ord måste i första rummet förkunnas för eder. Men eftersom I stöten det bort ifrån eder och icke akten eder själva värdiga det eviga livet, så vända vi oss nu till hedningarna. 013:047 Ty så har Herren bjudit oss: 'Jag har satt dig till ett ljus för hednafolken, för att du skall bliva till frälsning intill jordens ända.'»

013:048 När hedningarna hörde detta, blevo de glada och prisade Herrens ord; och de kommo till tro, så många det var beskärt att få evigt liv. 013:049 Och Herrens ord utbredde sig över hela landet.

013:050 Men judarna uppeggade de ansedda kvinnor som »fruktade Gud», så ock de förnämsta männen i staden, och uppväckte en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drevo dem bort ifrån sin stads område. 013:051 Dessa skuddade då stoftet av sina fötter mot dem och begåvo sig till Ikonium.

013:052 Och lärjungarna uppfylldes alltmer av glädje och helig ande.

014:001 På samma sätt tillgick det i Ikonium: de gingo in i judarnas synagoga och talade så, att en stor hop av både judar och greker kommo till tro; 014:002 men de judar som voro ohörsamma retade upp hedningarna och väckte deras förbittring mot bröderna. 014:003 Så vistades de där en längre tid och predikade frimodigt, i förtröstan på Herren, och han gav vittnesbörd åt sitt nådesord, i det att han lät tecken och under ske genom dem. 014:004 Men folket i staden delade sig, så att somliga höllo med judarna, andra åter med apostlarna. 014:005 Och när sedan, både ibland hedningar och ibland judar med deras föreståndare, en storm hade blivit uppväckt emot dem, och man ville misshandla och stena dem, 014:006 flydde de, så snart de förstodo huru det var, till städerna Lystra och Derbe i Lykaonien och till trakten omkring dem. 014:007 Och där förkunnade de evangelium.