Bibeln, Gamla och Nya Testamentet - Bibeln

002:001 Om nu förmaning i Kristus, om uppmuntran i kärlek, om gemenskap i Anden, om hjärtlig godhet och barmhärtighet betyda något, 002:002 gören då min glädje fullkomlig, i det att I ären ens till sinnes, uppfyllda av samma kärlek, endräktiga, liksinnade, 002:003 fria ifrån genstridighet och ifrån begär efter fåfänglig ära. Fasthellre må var och en i ödmjukhet akta den andre förmer än sig själv. 002:004 Och sen icke var och en på sitt eget bästa, utan var och en också på andras.

002:005 Varen så till sinnes som Kristus Jesus var, 002:006 han som var till i Guds-skepnad, men icke räknade jämlikheten med Gud såsom ett byte, 002:007 utan utblottade sig själv, i det han antog tjänare-skepnad, när han kom i människogestalt. Så befanns han i utvärtes måtto vara såsom en människa 002:008 och ödmjukade sig och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset. 002:009 Därför har ock Gud upphöjt honom över allting och givit honom det namn som är över alla namn 002:010 för att i Jesu namn alla knän skola böja sig, deras som äro i himmelen, och deras som äro på jorden, och deras som äro under jorden, 002:011 och för att alla tungor skola bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herre.

002:012 Därför, mina älskade, såsom I alltid förut haven varit lydiga, så mån I också nu med fruktan och bävan arbeta på eder frälsning, och det icke allenast såsom I gjorden, då jag var närvarande, utan ännu mycket mer nu, då jag är frånvarande. 002:013 Ty Gud är den som verkar i eder både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske. 002:014 Gören allt utan att knorra och tveka, 002:015 så att I bliven otadliga och rena, Guds ostraffliga barn mitt ibland »ett vrångt och avogt släkte», inom vilket I lysen såsom himlaljus i världen, 002:016 i det att I hållen fast vid livets ord. Bliven mig så till berömmelse på Kristi dag, till ett vittnesbörd om att jag icke har strävat förgäves och icke förgäves har arbetat. 002:017 Men om än mitt blod bliver utgjutet såsom ett drickoffer, när jag förrättar min tempeltjänst och därvid frambär offret av eder tro, så gläder jag mig dock och deltager i allas eder glädje. 002:018 Sammalunda mån ock I glädjas och deltaga i min glädje.

002:019 Jag hoppas nu i Herren Jesus att snart kunna sända Timoteus till eder, så att ock jag får känna hugnad genom det som jag då hör om eder. 002:020 Ty jag har ingen av samma sinne som han, ingen som av så uppriktigt hjärta kommer att hava omsorg om eder. 002:021 Allasammans söka de sitt eget, icke vad som hör Kristus Jesus till. 002:022 Men hans beprövade trohet kännen I; I veten huru han med mig har verkat i evangelii tjänst, såsom en son tjänar sin fader. 002:023 Honom hoppas jag alltså kunna sända, så snart jag har fått se huru det går med min sak. 002:024 Och i Herren är jag viss om att jag också själv snart skall få komma.

002:025 Emellertid har jag funnit det nödvändigt att sända brodern Epafroditus, min medarbetare och medkämpe, tillbaka till eder, honom som I haven skickat hit, för att å edra vägnar överlämna åt mig vad jag kunde behöva. 002:026 Ty han längtar efter eder alla och har ingen ro, därför att I haven hört honom vara sjuk. 002:027 Han har också verkligen varit sjuk, ja, nära döden, men Gud förbarmade sig över honom; och icke allenast över honom, utan också över mig, för att jag icke skulle få bedrövelse på bedrövelse. 002:028 Därför är jag så mycket mer angelägen att sända honom, både för att I skolen få glädjen att återse honom, och för att jag själv därigenom skall få lättnad i min bedrövelse. 002:029 Tagen alltså emot honom i Herren, med all glädje, och hållen sådana män i ära. 002:030 Ty för Kristi verks skull var han nära döden, i det han satte sitt liv på spel, för att giva mig ersättning för den tjänst som jag måste sakna från eder personligen.

003:001 För övrigt, mina bröder, glädjen eder i Herren. Att skriva till eder detsamma som förut, det räknar jag icke för något besvär, och det är för eder tryggare.

003:002 Given akt på de hundarna, given akt på de onda arbetarna, given akt på »de sönderskurna». 003:003 Ty vi äro »de omskurna», vi som genom Guds Ande tjäna Gud och berömma oss av Kristus Jesus och icke förtrösta på köttet— 003:004 fastän jag för min del väl också kunde hava skäl att förtrösta på köttet. Ja, om någon menar sig kunna förtrösta på köttet, så kan jag det ännu mer, 003:005 jag som blev omskuren, när jag var åtta dagar gammal, jag som är av Israels folk och av Benjamins stam, en hebré, född av hebréer, jag som i fråga om lagen har varit en farisé, 003:006 i fråga om nitälskan varit en församlingens förföljare, i fråga om rättfärdighet—den som vinnes i kraft av lagen—varit en ostrafflig man. 003:007 Men allt det som var mig en vinning, det har jag för Kristi skull räknat såsom en förlust. 003:008 Ja, jag räknar i sanning allt såsom förlust mot det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. Ty det är för hans skull som jag har gått förlustig alltsammans och nu räknar det såsom avskräde, på det att jag må vinna Kristus 003:009 och bliva funnen i honom, icke med min egen rättfärdighet, den som kommer av lag, utan med den rättfärdighet som kommer genom tro på Kristus, rättfärdigheten av Gud, på grund av tron. 003:010 Ty jag vill lära känna honom och hans uppståndelses kraft och få känna delaktighet i hans lidanden, i det jag bliver honom lik genom en död sådan som hans, 003:011 om jag så skulle kunna nå fram till uppståndelsen från de döda.

003:012 Icke som om jag redan hade vunnit det eller redan hade blivit fullkomlig, men jag far efter att vinna det, eftersom jag själv har blivit vunnen av Kristus Jesus. 003:013 Ja, mina bröder, jag håller icke före att jag ännu har vunnit det, men ett gör jag: jag förgäter det som är bakom mig och sträcker mig mot det som är framför mig 003:014 och jagar mot målet, för att få den segerlön som hålles framför oss genom Guds kallelse ovanifrån, i Kristus Jesus.

003:015 Må därför vi alla som äro »fullkomliga» hava ett sådant tänkesätt. Men om så är, att I i något stycke haven andra tankar, så skall Gud också däröver giva eder klarhet. 003:016 Dock, såvitt vi redan hava hunnit något framåt, så låtom oss vandra vidare på samma väg.

003:017 Mina bröder, varen ock I mina efterföljare, och sen på dem som vandra på samma sätt som jag, eftersom I ju haven oss till föredöme. 003:018 Ty det är såsom jag ofta har sagt eder och nu åter måste säga under tårar: många vandra såsom fiender till Kristi kors, 003:019 och deras ände är fördärv; de hava buken till sin Gud och söka sin ära i det som är deras skam, och deras sinne är vänt till det som hör jorden till. 003:020 Vi åter hava vårt medborgarskap i himmelen, och därifrån vänta vi ock Herren Jesus Kristus såsom Frälsare, 003:021 vilken skall så förvandla vår förnedringskropp, att den bliver lik hans härlighetskropp—genom den kraft varmed han ock kan underlägga sig allt.