Bibeln, Gamla och Nya Testamentet - Bibeln

002:001 Så uppmanar jag nu framför allt därtill att man må bedja, åkalla, anropa och tacka Gud för alla människor, 002:002 för konungar och all överhet, så att vi kunna föra ett lugnt och stilla liv, på ett i allo fromt och värdigt sätt. 002:003 Sådant är gott och välbehagligt inför Gud, vår Frälsare, 002:004 som vill att alla människor skola bliva frälsta och komma till kunskap om sanningen. 002:005 Ty en enda är Gud, och en enda är medlare emellan Gud och människor: en människa, Kristus Jesus, 002:006 han som gav sig själv till lösen för alla, varom ock vittnesbördet skulle frambäras, när tiden var inne. 002:007 Och själv har jag blivit satt till att vara dess förkunnare och apostel—det säger jag med sanning, jag ljuger icke—ja, till att i tro och sanning vara en lärare för hedningar.

002:008 Jag vill alltså att männen allestädes skola förrätta bön, i det att de, fria ifrån vrede och disputerande, upplyfta heliga händer. 002:009 Likaledes vill jag att kvinnorna skola uppträda i hövisk dräkt, att de blygsamt och tuktigt pryda sig, icke med hårflätningar och guld eller pärlor eller dyrbara kläder, 002:010 utan med goda gärningar, såsom det höves kvinnor som vilja räknas för gudfruktiga. 002:011 Kvinnan bör i stillhet låta sig undervisas och därvid helt underordna sig. 002:012 Däremot kan jag icke tillstädja en kvinna att själv uppträda såsom lärare, ej heller att råda över sin man; fastmer må hon leva i stillhet. 002:013 Adam blev ju först skapad och sedan Eva. 002:014 Och Adam blev icke bedragen, men kvinnan blev svårt bedragen och förleddes till överträdelse. 002:015 Dock skall kvinnan, under det hon föder sina barn, vinna frälsning, om hon förbliver i tro och kärlek och helgelse, med ett tuktigt väsende.

003:001 Det är ett visst ord, att om någons håg står till en församlingsföreståndares ämbete, så är det en god verksamhet han åstundar. 003:002 En församlingsföreståndare bör därför vara oförvitlig; han bör vara en enda kvinnas man, nykter och tuktig, hövisk i sitt skick, gästvänlig, väl skickad att undervisa, 003:003 icke begiven på vin, icke våldsam, utan foglig, icke stridslysten, fri ifrån penningbegär. 003:004 Han bör väl förestå sitt eget hus och hålla sina barn i lydnad, med all värdighet; 003:005 ty huru skulle dem som icke vet att förestå sitt eget hus kunna sköta Guds församling? 003:006 Han bör icke vara nyomvänd, för att han icke skall förblindas av högmod och så hemfalla under djävulens dom. 003:007 Han bör ock hava gott vittnesbörd om sig av dem som stå utanför, så att han icke utsättes för smälek och faller i djävulens snara.

003:008 Församlingstjänarna böra likaledes skicka sig värdigt, icke vara tvetaliga, icke benägna för mycket vindrickande, icke snikna efter slem vinning; 003:009 de böra äga trons hemlighet i ett rent samvete. 003:010 Men också dessa skola först prövas; därefter må de, om de befinnas oförvitliga, få tjäna församlingen. 003:011 Är det kvinnor, så böra dessa likaledes skicka sig värdigt, icke gå omkring med förtal, men vara nyktra och trogna i allt. 003:012 En församlingstjänare skall vara en enda kvinnas man; han skall hålla god ordning på sina barn och väl förestå sitt hus. 003:013 Ty de som hava väl skött en församlingstjänares syssla, de vinna en aktad ställning och kunna i tron, den tro de hava i Kristus Jesus, uppträda med mycken frimodighet.

003:014 Detta skriver jag till dig, fastän jag hoppas att snart få komma till dig. 003:015 Jag vill nämligen, om jag likväl skulle dröja, att du skall veta huru man bör förhålla sig i Guds hus, som ju är den levande Gudens församling, sanningens stödjepelare och grundfäste. 003:016 Och erkänt stor är gudaktighetens hemlighet: »Han som blev uppenbarad i köttet, rättfärdigad i anden, sedd av änglar, predikad bland hedningarna, trodd i världen, upptagen i härligheten.»

004:001 Men Anden säger uttryckligen, att i kommande tider somliga skola avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror. 004:002 Så skall ske genom lögnpredikanters skrymteri, människors som i sina egna samveten äro brännmärkta såsom brottslingar, 004:003 och som förbjuda äktenskap och vilja att man skall avhålla sig från allahanda mat, som Gud har skapat till att med tacksägelse mottagas av dem som tro och hava lärt känna sanningen. 004:004 Ty allt vad Gud har skapat är gott, och intet är förkastligt, när det mottages med tacksägelse: 004:005 det bliver nämligen helgat genom Guds ord och genom bön.

004:006 Om du framlägger detta för bröderna, så bevisar du dig såsom en god Kristi Jesu tjänare, då du ju hämtar din näring av trons och den goda lärans ord, den läras som du troget har efterföljt. 004:007 Men de oandliga käringfablerna må du visa ifrån dig. Öva dig i stället själv i gudsfruktan. 004:008 Ty lekamlig övning gagnar till litet, men gudsfruktan gagnar till allt; den har med sig löfte om liv, både för denna tiden och för den tillkommande. 004:009 Detta är ett fast ord och i allo värt att mottagas. 004:010 Ja, därför arbeta och kämpa vi, då vi nu hava satt vårt hopp till den levande Guden, honom som är alla människors Frälsare, först och främst deras som tro. 004:011 Så skall du bjuda och undervisa.

004:012 Låt ingen förakta dig för din ungdoms skull; fastmer må du för dem som tro bliva ett föredöme i tal och i vandel, i kärlek, i tro och i renhet. 004:013 Var nitisk i att föreläsa skriften och i att förmana och undervisa, till dess jag kommer. 004:014 Försumma icke att vårda den nådegåva som finnes i dig, och som gavs dig i kraft av profetord, under handpåläggning av de äldste. 004:015 Tänk på detta, lev i detta, så att din förkovran bliver uppenbar för alla. 004:016 Hav akt på dig själv och på din undervisning, och håll stadigt ut därmed; ty om du så gör, frälsar du både dig själv och dem som höra dig.

005:001 En äldre man må du icke tillrättavisa med hårda ord; du bör tala till honom såsom till en fader. Till yngre män må du tala såsom till bröder, 005:002 till äldre kvinnor såsom till mödrar, till yngre kvinnor såsom till systrar, i all renhet.

005:003 Änkor må du bevisa ära, om de äro rätta, värnlösa änkor. 005:004 Men om en änka har barn eller barnbarn, då må i första rummet dessa lära sig att med tillbörlig vördnad taga sig an sina närmaste och så återgälda sina föräldrar vad de äro dem skyldiga; ty sådant är välbehagligt inför Gud. 005:005 En rätt, värnlös änka, som sitter ensam, hon har sitt hopp i Gud och håller ut i bön och åkallan natt och dag. 005:006 Men en sådan som allenast gör sig goda dagar, hon är död, fastän hon lever.— 005:007 Förehåll dem också detta, så att man icke får något att förevita dem. 005:008 Men om någon icke drager försorg om sina egna, först och främst om sina närmaste, så har denne förnekat sin tro och är värre än en otrogen.