Jag bör vara billig, äfven rättvis. Älskar Leonna mig ännu, så är jag den lyckligaste under solen; men skulle hon fäst sig vid en annan, eller är hon mig trogen endast för sitt gifna löftes skull, och tycker mera om en annan, då älskar jag henne för mycket att vara egoist; hennes lugn och lycka skulle då tillintetgöras af mig.
När jag anländt till Finland, får du åter höra af mig.» — — —
Andra brefvet.
Helsingfors i Juni 1814.
— «Jag hitkom i går sjövägen från Hamburg. Jag besökte der min mor, som bor med sin syster på en liten villa nära Altona; deras stilla indragna lefnad har skyddat dem för mången fara i den nyss förflutna oroliga tiden.
Jag ville njuta af hennes öfverraskning, och berättade henne den lycka, som händt mig, men det var likasom om hon fruktade för den flygtiga gudinnans gåfvor. «Mången har lik dig med snabba steg gått uppför ärans och lyckans branter,» sade hon, «men nedstörtat till sitt förra intet. Derpå finnas högt uppsatta exempel.» — —
Här i H:fors tog jag logis på Rådhuskällaren; den oformligt feta värdinnan förde mig i ett rum innanför biljardsalen, med försäkran att alla andra voro upptagna, för högtidligheten andra dagen. Freden skulle nu här firas och jag beslöt att dröja öfver en dag.
Jag skickade till Kommendanten, major K*, för att anmäla min ankomst och satte mig att anteckna något i min dagbok. Dörren till yttre rummet stod halföppen, der var ingen när jag kom, men snart inträdde några unga officerare, likväl så att jag icke kunde se, men väl höra dem; antingen voro de okunnige eller likgiltige, om någon var i andra rummet.