Ordet gautr återfinnes i Götar samt i namnet Gustaf, fordom Göstaf, Göts eller Odins staf. Jfr Säve: Om nordiska gudanamnens betydelse.
Att detta namn i Svenskan blifvit återgifvet med Gångråd, såsom af Afzelius m. fl., är, såsom synes, orätt.
»På grund af identiteten mellan fri och Frigg är det också nästan troligt, att Fredagen är uppkallad efter denna gudomlighet och icke efter Freya, såsom det vanligen eljes antages; ty i detta fall borde det heta Fröje- eller Fröjdag, icke Fredag, hvilket sista åter mera öfverensstämmer med det isl. friádagr, dalska friådag, gotländska fridag» (C. Säve: Om de nordiska gudanamnens betydelse).
Efter äldre Eddan synes det, som om de onda människornas straff i Nifelheim (Nåstrand) går före Ragnarök och att de dervid försvinna med Häl och alla onda makter. Således uppstå blott åsarne, derför att de till sitt väsen äro goda, af sig sjelfva i den nya verlden; och den nya människoätten, som härstammar från Lif och Liftrase, är god och salig och kan derför intet straff lida. Emellertid har redan Snorre i den yngre Edda och efter honom de fleste uttolkare satt Nåstrandsstraffen efter Ragnarök, i det de sätta vers 41, 42, 43 i Völuspá efter vers 62 (Dorph, sid. 34).