— Flickan är mycket klen, godsägarn, och det kanske inte står rätt till med henne heller.
Flickan drog sig mot kokerskan och gnällde som en piskad hund.
Gehnfeldt var blek av raseri. Hans ögon rullade, och till och med den resoluta kokerskan var rädd. Flickan hade sjunkit ned på golvet och grät ohejdat.
— Hon trodde väl, att godsägarn själv skulle veta, var han beställt blommorna, sade kokerskan.
— Det rör er inte. Varför lägger ni er i den saken, fru Jönsson?
— Nu skall godsägarn lugna sig, så skall jag försöka rätta till det. Får jag ta in en grogg så länge?
— Ja då, godsägarn.
Hon vände sig mot flickan som hon hjälpte på benen igen:
— Seså, kom du med mig.