Bland den religiösa berättelselitteratur, som är alldeles särskildt ägnad att lära oss förstå själslifvets utveckling till en helgjuten kristlighet, intaga dessa dagboksanteckningar utan tvifvel ett framstående rum. De lika gedigna som om den finaste uppfattning vittnande tankarna, som här nedskrifvits, skola helt visst lämna läsaren den bästa vederkvickande och trösterika behållning.
Ledstjärnan.
En synnerligt väl skrifven (och likaledes väl öfversatt) bok. Jag skulle vilja se den i händerna på hvar och en, som har börjat vandra »på himlastigen» eller, i likhet med hjältinnan i boken, Katarina Mortimer, sträfvar efter att öfvervinna sig själf och blifva så till sinnes, som Jesus var. Man finner en verklig karaktärsutveckling hos bokens hufvudperson och följer med djupaste intresse hennes öden, framställda af henne själf i dagboksutdrag. På ett lekande och likväl djupt allvarligt sätt tecknar hon sina erfarenheter i barndomshemmet, såsom trolofvad, såsom maka och moder. Där är mycket att hämta i den boken, som är ej »blot til lyst».
Helsingborgs-Posten.
Noteringar:
Originalets stavning och interpunktion har bibehållits. Ett fåtal uppenbarliga fel har rättats som följande (innan/efter):
- ... »Låt mig bara läsa ut kapitlet. Det är så spännade ...
... »Låt mig bara läsa ut kapitlet. Det är så [spännande] ... - ... oförsälldt sin sympati för honom, då hon såg, att det ...
... [oförställdt] sin sympati för honom, då hon såg, att det ... - ... det ena nödvändiga. ...
... det [enda] nödvändiga. ... - ... de sina omkring sig. Slolt var han också öfver dem. ...
... de sina omkring sig. [Stolt] var han också öfver dem. ...