"Klockarn, en gammal enkling, är den tredje. Han är liksom lite förmögen, och derför har han vändt sig till pappa sjelf."
"Men utan framgång?"
"Det förstås — pappa sade att jag var bara barnet."
"Och sjelf har du ej böjelse för någondera?"
"Jag har mer böjelse att kasta mig i Venern än gifta mig med en af dem."
"Således återkomma vi till skolan. Den kan ge dig en liten god inkomst och är det enda sätt, hvarpå det blir dig möjligt att göra dig dina kunskaper till nytta."
"Herrn har så rätt: det blir det enda för mig."
"Jag fruktar det, min lilla Nanny, ty någon friare, som passar dig, hittar visst icke vägen hit… Men nu har du åtminstone fått en vän."
"Gudskelof, jag är väl förnöjd dermed!"
"Jag också… Men det är nödigt att vi komma öfverens om en sak!"