* * * * *
Hvad Nanny menade, fick Gottlieb ej veta. Men deremot fick han en bestämd underrättelse om moster Ulrique-Eugenies mening öfver hans oförsvarliga frånvaro.
Den unga kanslisten trädde inom grinden just lagom för att hålla den öppen för prostgårds-mamsellernas chäs-kärra och göra de unga damerna sin djupa kompliment.
De syntes emellertid vara något fnurriga och gåfvo sig ej tid till det ringaste uppehåll.
Med förtjusning såg patron Fabian det hotande moln, som lagade sig i ordning på hans älskade Ulgenies panna — det gällde ju icke honom.
"Hör på, min systerson!" sade patronessan, vinkande Gottlieb till ett ingalunda efterlängtadt samspråk på tu-man-hand. "Du har i dag för första gången gifvit mig anledning till en föga angenäm förundran!"
"Huru så bästa moster?"
"Är det sed kanske i dina föräldrars hus att du går din väg, när der kommer fruntimmers-främmande?"
"Den saken har alltid fått bero på hur det fallit sig — mamma är icke svag för etiketten."
"Det är ganska ledsamt, ty sällan blir det artiga kavaljerer af gossar, som hållas i för lös tygel."