"Att jag har stor håg att sjelf dra försorg om mitt giftermål och att, öfver hufvud taget, det är för tidigt ännu att tänka derpå."
"Hvilket betyder att du vågar förakta din mosters medverkan?"
"Himlen bevare mig från att i mitt bröst skulle uppstå en slik känsla som förakt för någon moster Ulrikas åtgärd! Jag vördar och älskar Gud, jag tackar honom för det han gifvit mig ett hjerta, men jag beder honom i all ödmjukhet att han icke måtte sända i min väg någon hustru, som ej besagde egensinniga hjerta sjelf utkorat."
"Dina ord klinga bra, men jag låter ej afspisa mig med ord. Vill du om söndag följa med till prostgården och visa dig artig mot flickorna?"
"Jag vill visa mig artig mot alla verldens flickor, men om moster Ulrika med denna fras menar något annat än — ingenting, så säger jag nej!"
"Du stöter dig då med mig … begriper du hvad det vill säga, min käre systerson?"
"Ack, jag törs icke tänka på någonting så sorgligt!"
"Men det inträffar bestämdt — och Gud vet ändå bäst hvad allt jag velat göra för dig! Besinna dig dock, medan tid ännu är … du behöfver icke göra dig besvär att vara med om fisket i afton!"
"Huru, älskade moster — förvist?"
Fru Ulrique-Eugenie antog en stolt uppsyn.