OM MORDET PÅ GREKISKA KUNGEN, LOTTERI OCH KATALOGER.
Man gick därnere i den fullständigaste ovetenhet om allting, man visste rakt ingenting om vad som hände ute i stora världen. Tidningar köptes nästan aldrig och köptes det någon var det vanligen endast Veckojournalen, och i den får man just inte veta några så alldeles färska eller sensationella nyheter. Endast allt gick sin trygga och jämna lunk så var det bra, vad betydde det, om himlen ramlade ned i socknen bredvid, bara den inte ramlade över oss.
Jag minns en dag vi höllo på att baka, jag stod just lutad över ugnsrakan för att skyffla ut glöden, när Hilda slog ihop händerna av förvåning och ropade med ivrig och upphetsad röst:
— Nej men jämmerligen, nu ä di väl ändå riktigt stolliga i utlandet. Nu har di skjutit kungen i Grekland!
Jag släppte rakan i häpenheten och snodde mig tvärtom med förfäran målad i mitt anlete. Anna ställde med en väldig duns ifrån sig diskbaljan, som hon just skulle tömma och båda stirrade vi förväntansfullt på Hilda, som låg framstupa över köksbordet och läste i en utbredd tidning.
— Di sköt’en i huvet å han dog mesamma å mördaren har di taji. Han får’et väl trevligt, uslingen. De skulle allt tjyven va kung nu för tiden.
— Men att de ha skjutit honom igen, sade jag med ett dunkelt minne svävande för mig, att en kung sköts där för något år sedan. När var det?
— Den sjunde dennes står de bara, eller om de ska va den sjuttonde. Dä bortrevet ett stycke just där.
— Vad är det för en som ska bli koning nu då, frågar Anna med djupt intresse.
— Kronprins Konstantin ska tillträda regeringen står de.