—Ja, vaffan tycker du, va! När man går och torkar i ett sånt hål. Men hör du, den här vaktmästarn är för djävlig. Vad är det för en betjäning ni har här i Danmark. Hör nu vaktmästarn, hallå! Hallå! Hör ni inte, karl, för satan? Kommer aldrig smörgåsbordet och snapsen och ölet? Ä, mä, bä, vaba. Jag ger fan i ert prat. Lär er tala så man kan begripa er. Kommer det eller kommer det inte? Jaså, det kommer. Nå, låt det komma i dag då. Tag över till Sverige och lär sig servera, vaktmästarn.—Hör du, det var allt en djävla idiot till vaktmästare, va? Nå, där kommer det äntligen. Men det var fan så roligt att se dig.
—Verkligen oväntat.
—Du kände visst inte igen mig först, va?
—Nej, det är ju inte så lätt, kära du, efter så många år—
—Nej visst. Jag trodde ett tag du inte ville känna igen mig.
—Är du tokig!
—Äh, du begriper väl skoj, för fan, va? Hahaha! Ska vi ta helan? Men herrejesus då, vaktmästarn! Vaktmästarn! Vad är det här för brännvinsglas? Kallar ni det för brännvinsglas? Vad in i helvete menar ni? Tag över till Sverige, karl, och lär sig, hur ett snapsglas ska se ut, och kom inte och bråka med mig, för det går inte.—Men vi får väl ta helan som den är då. Skål på dig, gamla fähund! Roligt att ses—äh, det smakar, va? Det var längesen man fick den. Det kan aldrig bli för dyrt, va?
—Är det längesen du fick en sup?
—En sup? Är du tokig, finns inte i Sverige mer. En i månaden är det mesta.
—Men ni har stora snapsglas?