Så tungt är att lefva.
Välsignad är Herren, som gaf och som tog:
I djupan graf han låter väl gubben snart få ro.
Så tungt är att lefva.
ANDRA SCENEN.
Den Förre. PROSTEN.
Prosten.
God afton, Jan Hansson. Hur är det med dig, stackars gubbe?
Jan.
Gud välsigne vördig Prosten, som gör sej besvär att fare lång väg, för att se te mej i mitt elände! Gunås, det kan foll inte vara annat än sorgligt och tungt i all denne olycka, som kommet öfver mej. Men jag ska foll hoppas, att det blir bätter en gång.