Nyss en blomma dog i skogen
Och jag gret vid hennes bår;
Ty den blomman het Anna-lill trogen —
Månn’ hon vaknar nästa vår?
Men nu är ej tid att gråta,
Då i dag jag skall stå brud;
Dock hvi dröjer min brudgum, den såta?
Jag står re’n i bröloppsskrud.
Stig då opp utur din bölja