Jag rädes ej död
Tillsammans med Anna min trogen.
(Han går åter ned till stranden. I detta ögonblick skrider båten inom scenen. Anna står i midten af densamma och vänder ryggen åt Erik. Han ropar ännu en gång)
Anna!
Anna
(gifver till ett glädjerop)
Det var han!
(Hon vänder sig hastigt om, och då hon får se Erik, springer hon med utbredda armar emot honom, faller så öfver bord och försvinner. Erik störtar sig äfven i vattnet och försvinner.)
Prosten och Anders.
Hjelp, hjelp! De drunkna! hjelp, hjelp!