Lisa.
Nej, dum vore han annars. Tåckre jänter som Britta i Gyllby växer inte på hvar buske. Erik vesste inte sitt ege bäste, om han försmådde e tåcka hustru.
Sven.
Åh, det är foll föräldrera, som ska rå i tåckre saker, skull’ jag tro. Erik ska gifte sej med Britta, säjer jag; förr blir det aldri rektig karl åf’en.
Ola.
Ja, Gudskelof, Britta är allt förståndig och arbetssam och kan ställe bra i huse, det har jag sett, se’n hustrua mi’ dog, salig menniska. — Det är såleds sagdt som sagdt är, och jag kommer hit med Britta te midsommersvaka i måra afta.
Lisa.
Ja, då ska vi ställe te trolofning mellan barna, och se’n låter vi med det förste lyse för dom bort i eran körke, så att bröloppe kan få stå i röda rappe.
Det ska inte hinke, var ni säker på det. — Adjö nu med er! Tack för i dag!