Mener du, att det kan gå an? Det vor’ allt satingen så rart. — Men se der kommer ju herrskape på vägen. Vi ska gå och helse på dom.
FJERDE SCENEN.
BRUKSPATRONEN. WILHELM. LOTTA. PER och STINA komma tillbaka. De Förre.
Brukspatronen.
God afton, godt folk! Se nu är jag hemkommen igen och har mina kära barn med mig. De ville nödvändigt gå och helsa på fader Nämndeman och mor Lisa, efter som vi kommo att ta vägen häråt.
Sven.
Gud signe herrskape för det. — Hvad unge herrn har växt opp och blitt förgrömmande stor, se’n jag såg honom sist! Nu är han foll rektigt fullärd och kan sätte Komministern vår på kneken hvad stunn han vill.
Lisa.
Och lella Mamsell se’n! Kors, så ho har blitt fin och vacker på det här åre! Jojo, när en får vare i Stockholm e ti’, då går allt skäfverna ur en, då.
Stina.