Brukspatronen.
Nå, så låt oss få en Wermlandsdans då, fader Nils.
Nils.
Det va inte ett dumt ord det, fader Patron! Hvar har jag mej e jänte, som inte är tong i bakbena? (han gör några klumpiga kaprioler.)
Bengt
(gapskrattar)
Håhåhå! Nej, bju’ aldri te, fader Nisse. Der kommer ni på kneken.
Nils
(suckar tungt)
Åhå, jag står gråtfärdig, käre Patron. Att en ska bli gammel och stel, det kan gräme en in i hjertrota. — Ja, Bengt har rätt: jag kommer ta mej fan på kneken med Jöshärskasta nu mer. Annet va det i fordna dar, då jag dansa’ polske för salig Dundrapart.