Om ni kände Anna ändå! Hon är den bästa, den mest renhjertade flicka på jorden.
Lisa
(orolig)
Herre Gud! Har du då verkligen fattat kärlek te henne?
Erik
(efter en stunds tvekan, bestämdt)
Ja.
Sven
(slår ihop händerna)
Nå, maken har jag foll aldri i verla hört, så gammel jag är! — Anna? — Är du splitter rasande befängd galn, Erik? Du skull’ ha fattat tycke för Jans Anna, du, som får ärfve en hel gål och blir den rikeste bo’n i sockna, och ho, som inte får så pass som e träsked efter sine föräldrer? — Nej, nånting så orimligt kan jag aldri tro, om di också plugga’ in’et i skallen på mej med en yxhammere.