Det är såsom jag sagt: hans tyranni Af inga gränsor mera vet. Utur Sin egen son han just på detta stället Det unga blodet tappa skall.
EN POHLACK.
Och detta Med rätta, om det samme pojke är, Som vår Krasinsky slog — —
EN ANNAN.
Nå, har man sett Förr en krabat, så långsint, som den der? Var då Krasinsky icke värd sin död? Han, som med satan slutit ett förbund Och som var värre sjelf, än sjelfva fan. Är det väl billigt, att den stackars gossen Skall dräpas som en hund, då han befriat Vår här från sådant odjur? Nej, jag säger: Det får ej ske, och blott den värsta mes, Med händerna i kors, kan det tillåta.
POHLACKEN.
Men blossa då ej upp, som tända blår! Nog vet du, att din mening min är äfven.
Flera andra hafva emedlertid samlat sig och gifva sitt bifall tillkänna.
DEN FÖRSTE.
Jag hört af säker hand, att han skall släpa Hit ännu mer af det utländska packet, För att med dem ihjälslå allt, hvad öfrigt Än finns af landets egna barn, dem ej Han hunnit äta upp. Ja, det berättas För visso, att blodhundar, stora såsom Små elefanter, göra tjenst vid skaran För att uppspåra hvarje lönnligt smyghål Och sönderrifva allt, som der sig dolt; Och blifver något öfrigt, slukas det Alldeles rått af hedniska Baschkirer, Kalmucker eller annat dylikt otyg.