Jag tog det ock för afgjordt, Att när det gällde Kung och land, de icke Behöfde bida länge. Deras tjenst Ju finner städse Lubomirsky redo, Som vore fråga om ett — rendez-vous — Är det ej så, man kallar i Paris De ömmes möten?
LUBOMIRSKY.
Visserligen! Ja, Så klingar detta ljufva namn på ting, Än mera ljufva. Hvilken stad, Paris! Och hvilket land, det Franska! Kärlekens, Galanteriets tjusningsfulla lustgård! En månad der mer fröjd åt menskan skänker, Än i decennier Nordens bleka sol.
CLAES FLEMING.
Det rika kapital, som Eder bildning, Erfarenhet och ridderliga sinne Ha' samlat in uti kulturens länder, Får icke gräfvas ned — ej gå förloradt. Vår egennytta, som vill draga fördel Deraf, är icke mera tadelvärd, Än Eder äregirighet, då den Vill göra gällande förtjenst och lycka.
LUBOMIRSKY.
Det medges: när min ära sätts på spel, Min girighet af inga gränser känner.
CLAES FLEMING.
Ni inom dessa måste få ett spelrum, Ej mindre fritt, än stort. Se här min plan! Ni hört kanske, att — missnöjd med klimatet Och annat här — Furst Radzivill har önskat Till Pohlen återvända. Då jag såg Den platsen tom, som hittills fyllts af honom Det första namn, min tanke flyttade I ledigheten, var Ert namn, herr Grefve.