CLAES FLEMING, till Officeren.
Välkommen! Blir sjöfogelfångsten god?
OFFICEREN.
Mer rik än någonsin. De gamla kullar Framföda ungar, såsom vågen vågor. Ej göms en vik uti vår vida skärgård, Der ej ett segel börjat lustigt leka Med vårens muntra vindar, och ej längtar Att pröfva deras kraft, till stormar vuxen.
CLAES FLEMING.
Det låter godt. Dock bättre ej, kamrat, Än af dig, gamle hafsörn, jag det väntat. Du dina vingar får väl lossa snart Och dermed klappa grundligt om hvar fiskmås, Som fiska vill i grumligt vatten här.
OFFICEREN.
En sådan vågar sig väl ej så lätt Till våra skär, så länge vid dem ligger Den gamle, trogne skytt — Claes Fleming. Men, Ifall den frestar det, med skjuten vinge Den bloda vågen skall, hvarpå den flyr. Det lofvar jag.
CLAES FLEMING.
Och du har aldrig lofvat Det du ej ville eller kunde hålla.