När hon Er icke såg, hon såg blott sorg; När hon Er återser, hon ser blott glädje.
JOHAN FLEMING.
Den glädjen blefve dystrare, än sorgen. Jag vill bespara henne den. Farväl!
TJENAREN.
Med detta svar, och utan Er, kan jag Ej återvända — —
JOHAN FLEMING.
Hvad! Är jag ett barn. Som utan ledsven ej ett steg får taga?
TJENAREN.
Hvem ville icke synas evigt barn, Inför en sådan moders kärlek, herre?