Men hafva vi då vrede (likasom vedermöda och förföljelser) under dessa insegel och basuner? Ja, och alldeles liknande vrede till och med. Den andra skålen utgöts, och "hafvet vardt blod," 16:3; den andra basunen ljöd, och "tredjedelen, af hafvet vardt blod," 8:8. Här är skilnad i grad, men icke i art, och det ena är vrede och det andra är vrede. Den tredje utgöt sin skål i floderna och i vattenkällorna, och det vardt blod, 16:4; den tredje basunen ljöd, och tredjedelen af floderna och vattenkällorna vardt malört, 8:11. Vrede båda gångerna. "Den fjerde utgöt sin skål öfver solen, och henne vardt gifven makt att bränna menniskorna med eld," 16:8; "den fjerde ängeln basunade och tredjedelen af solen vardt slagen," 8:12. Solen slås båda gångerna, den ena gången frambringande onaturligt mörker, den andra gången onaturlig hetta. Vrede båda gångerna.
Vid sjette vredesskålen har Gud ett folk på jorden, 16:15, likasåväl som vid den femte basunen, 9:4, och de som af det senare vilja bevisa, att Guds församling är på jorden under basunerna, borde på grund af det förra tro, att den är der äfven under vredesskålarna: Är det icke vrede, då vid femte basunen menniskorna under fem månader längta att dö och ej kunna, 9:6, eller då en tredjedel af hela jordens befolkning bortsopas vid den sjette basunen? v. 18. Det är vrede från Gud, så att det förslår, och vedermöda för menniskorna.
"Under den nöd, som står i samband med antikrists uppträdande, skola de troende vara qvar på jorden," säga somliga. I så fall skulle man hellre kunna antaga, att de skola få vara på jorden under skålarna och borta under basunerna,[7] i ty att under basunerna ej ett ord talas om någon direkt "nöd, som står i förbindelse med antikrists uppträdande," hvaremot det tydligt står derom under skålarna. Det är nämligen under skålarna—då utur den onda treenighetens mun, satan, antikrist och den falske profetens, de andar utgå, som värfva rekryter för antikrists armee— som Guds barn uppmanas att "vara vakande och bevara kläderna," bevara sin uniform. Af allt detta se vi, att vrede och vedermöda förekomma utan åtskillnad såväl under basunerna som under vredesskålarna.
Men huru är det då under inseglen? Är der någon vrede under dem? Vi hafva just läst, huru vid sjette inseglet hvarenda menniska på jorden, till och med trälarna, visste, att vreden redan hade begynt. Är icke det rysliga krig, den hungersnöd och den pest, hvarigenom en fjerdedel af jordens befolkning bortsopas, 6:8, derför att de förkastat Kristus och antagit den snart efter de troendes förvandling uppträdande antikrist—är det icke vrede såväl som vedermöda och nöd?
De ogudaktiga skola kanske söka förklara, att dessa straffdomar härröra sig från naturliga orsaker och icke äro vrede från Gud, men icke skola Guds barn—för att kunna bevisa, att Herren icke kan komma när som helst—använda sådana skäl. Men mera om detta framdeles.
De ställen, sådana som 1 Tess. 1:10, som säga oss, att det är från vreden vi skola frälsas, eller att vreden ej kan bryta ut, förrän Guds barn äro borta, visa oss ju dessutom, att vreden begynner omedelbart efter de troendes bortryckande, och att inseglen sålunda tillhöra vreden. Ja, till och med vid första inseglet står ju Herren redan med vredens båge i sina händer, sigtande på dem.
Låtom oss till sist se, om det är någon egentlig skillnad, såsom ofta påstås, på de straffdomar, som utföras under dessa insegel och basuner, och de, som komma, när Herren personligt nedstiger på oljoberget till domen i Josafats dal. Sak. 14:4-15; Upp. 19:11.
Somliga synas mena, att Herren då skall i egen person använda svärdet. Låtom oss höra! "Och det skall ske på den dagen, att förvirringen ifrån Herren blifver stor ibland dem, och att den ene fattar tag i den andres hand, och den enes hand lyftes emot den andres." Sak. 14:13. Det hvassa svärdet syftar sålunda på inbördes slagtande, men inbördes slagtande hade vi redan under det andra inseglet. Vidare skulle de slås med en plåga, v. 12, hvarigenom de skulle bli passande mat för alla fåglar under himmelen o. s. v. Angående plågor hafva vi sett nog deraf i Uppb. 9:5, 11:6 m.m. Icke heller är der någon skillnad, om vi stanna vid hvilka som dömas.
Redan i kap. 12 se vi, huru en antikristisk armé förgås genom att jorden öppnade sin mun och uppslukade dem (vattnen = "skaror af folk," 17:15). I Uppb. 19 förgås dylika arméer jemte sin general genom inbördes krig. Jemför Hes. 38:21. Till och med antikrist sjelf, dessa arméers ledare, synes hafva blifvit dödad af svärd i midten på veckan, 13:14, ehuru han genom satanisk kraft hade uppstått. Ja, äfven satan får sin dom delvis förut, då han kastas ned från lufthimmelen. Se kap. 12:7-12.
Enda skillnaden vid en vrede, som utföres vid Herrens nedstigande till oljoberget, synes vara den, att Herren sjelf då är närmare sjelfva drabbningen än förr. Men äfven detta Herrens närvarande sker gradvis. Uti kap. 6:2 står han på afstånd, rigtande från tronen sina pilar. I v: 14 försvann himmelen såsom en bok som hoprullas, d.v.s. skyarne kommo på något märkligt sätt undan, så att den himmelska staden plötsligt blef synlig jemte tronsittaren och lammet.