Dörrarna stå öppna till slafbazarens rum. Utan slöjor sitta qvinnorna, ty köparne gå från rum till rum och bese de utbjudna varorna. Ser du dessa Abyssinska qvinnor, stolta, sköna, behagfulla. Sorgligt men mildt se de på de kringvandrande köparne. De gråta icke, de tala icke, blott blicken talar om sorg.
Och dessa qvinnor, svarta som ebenholtz, med bländande hvita tänder. Raska arbeterskor, om än mindre sköna än de hvita qvinnorna. De äro ock mindre dyrköpta.
Denna stolta, svartögda qvinna med sitt barn, som hon med förtviflan i blicken sluter till sitt bröst, skall hon säljas? Hon tror så, hennes man har hitsändt henne till straff. Han befallte henne i går att knäböjande räcka honom pipan, och hon lydde endast motvilligt. Hon skall derföre lära sig ödmjukhet. Vill än någon köpa henne, så säljes hon icke. Hennes make är god, han vill ej förskjuta henne; han vet att hon dock i grunden är foglig och lydig och älskar honom mer än sitt lif.
Nu inträder en ståtlig man. Hans pels utvisar hög rang. Säljarene buga vördnadsfullt för honom och visa sina skönaste varor; men den nye köparn skakar blott på hufvudet, i det han blickar in i det ena rummet efter det andra. Säljarne omgifva honom vördnadsfullt. De rosa sina varor, de öppna andra dörrar som förut varit halft tillslutna. Der synes i hvarje rum blott en enda flicka, vaktad af en gammal slafvinna.
En båt, förande sköna qvinnor från Gurien, hade lyckats smyga sig oupptäckt fram öfver hafvet. Det är dessa sköna tärnor, som sålunda visas. De äro prydda med lysande drägter, perlor och smycken. Stolta, likgiltiga se de flesta bort från den uppmärksamme köparn. Nej, ännu är han icke nöjd. Skönare för Padischas harem!
Nu tränger sig en ny säljare fram. "Herre, vill du behaga att kasta en blick på den herrliga, som din tjenare har att sälja, så skall du ej längre finna dig missnöjd". Han öppnar en dörr och visar triumferande den sköna.
Vali, hvarföre tyder din blick smärta, hvarföre darrar en tår i de långa ögonhåren, ser du ej huru hänförd den inkomne stirrar på dig.
"30,000 piaster, herre, icke en para mindre. Hon kostar mig vida mer. Jag förlorade många, denna enda återstår, den skönaste af dem alla!"
"De äro dina", svarade köparn.
"Herre, kostar hon er mycket pengar, så skall ni ock äga den skönaste qvinna inom Stambuls murar".