Men se, då utgick ett påbud i Juda och Jerusalem till all fängelsets barn, att de skulle församla sig i Jerusalem, och hvilken som icke komme inom tre dagar, hans egodelar skulle gifvas till spillo, och han afskiljas från menigheten.
Och Bani välsignade sin son och sade till sin hustru: "Herren vare med dig Simrith, jag går till Jerusalem".
Men Simrith svarade: "Herren gifve dig en lycklig hemkomst; mitt hjerta är tungt!"
Och Bani gick upp i staden och satte sig jemte allt folket inför Guds hus.
[1] Och Esra, presten, stod upp och sade till dem: "J hafven förtagit eder i det att J hafven tagit främmande hustrur, på det J skullen ännu föröka Israels skuld".
[1] 1:sta Esra boks 10 kap. 10 vers.
"Så bekänner nu Herren edra fäders Gud, och görer det honom ljuft är och skiljer eder ifrå landsens folk och ifrå de främmande hustrur."
"Då svarade hela menigheten och sade med höga röst: ske såsom du oss sagt hafver".
"Men folket är mycket, och regnväder, och kan icke stå ute: så är det icke heller ens eller två dagars gerning: ty vi hafve sådane öfverträdelse mycken gjort".
"Låt oss beställa våra öfverstar i hela menighetene, att alle de i våra städer, som främmande hustrur tagit hafva, komma på bestämd tid, och de äldste i hvar stad, och deras domare med: till dess vår Guds vrede må från oss vänd varda i denna saken".