Ett st. stärkt ny hvit skjorta — för något högtidligt ögonblick.
3 st. ylleskjortor (Åbo, Juselius).
3 st. yllekalsonger (H:fors, Kräki).
2 par afrikanska mockasiner, för att icke krypdjur från marken skola intränga och vålla en olidlig klåda.
3 par af erfarne vandrare rekommenderade skor.
En kompass.
En god karta öfver Sydafrika (ännu i behåll).
Inga strumpor.
Inga näsdukar höll jag på att berätta, tvärtom jag var försedd med femtio à sextio stycken, röda med affigurerade clowner, englar och elefanter i hvitt. Ytterligare: ett par långa band hvita, blå och röda glaspärlor. Dessa artiklar skulle tjäna som betalning för mat eller hvilket var det samma, till att ställa sig in hos negerhöfdingarnes gemåler.
Lektyr skall jag då alltid hafva med mig. På Pampan i Sydamerika hade jag t.ex.: Statskalendern. Denna gång hade ödet fogat att jag utom ett Konversationslexikon — engelskt kafirskt — tagit med mig den s.k. Adelsboken. I händelse jag läst i den under de många ensamma stunderna skulle jag bestämdt nu duga till Ridderskapets genealog — men jag duger icke —. Ursäkta att jag icke skäms för att tillägga att ett engelskt nya testamente, skänkt af Fru Hedenström-Welin i London och föga större till formatet, än att det väl inrymts i en större västficka, medföljde på färden.