Port Natals inbyggare torde icke spekulera på att flytta till oss, men går det illa med tiden få vi kanske lof kippa öfver till Natal; dessutom: när jorden afsvalnar hinner kylan troligen förr H:fors än P:t Natal. Sker detta icke — desto roligare.
Apropos — hvarför icke i god tid grundlägga en finsk koloni, som kunde hafva regelbundna affärsrelationer med moderlandet, som gjorde dyra kaffe-, socker-, frukt- och bomullsmellanhänder öfverflödiga och med moraliska band skulle hålla emigranten fäst vid moderlandet.
Förut har jag pläderat för Patagonien, nu röstar jag på Zululand. Det är ingen skam att ändra åsikt, blott man alltid sträfvar efter en rättvis och god.
Natals regering, som är stadd i full täflan med Kapstadens och gärna ville undgå dennes lust för annekteringar, tager med tacksamhet inom sina landamären emot hyfsade europeiska element, hvilka den beviljar alla möjliga politiska, nationella och andra förmåner.
I denna lilla bok är ej min afsikt behandla affärsförbindelsers ordnande på aflägsnare bygder eller emigrationsfrågan i detalj, uti hvilket jag icke är fackman, utan min enda önskan är att, liksom i "En utflykt till Antipoder", såvidt omständigheterna tillåta, gifva uppslag till något nytt, framvisa nya, måhända fruktbringande synpunkter.
Då jag ogeneradt följt nutidens vackra princip att oafbrutet tala om det viktiga "jaget" — en god princip för en hel nation, men öfverflödigt använd mindre sympatisk för individen — för att således slippa att tala om mig själf skall jag — äfven för ombytes skull — på några blad skildra Natal, dess förhållanden samt slutligen draga några paralleler med rivalen Kap.
Dessförinnan hembär jag emellertid min hjärtliga tacksamhet till ingeniören Eckhoff, Th. Rasmussen, N. Nielsen, herrar Lundh, Engh och Höijer samt landsmännen Michelsson och Sandström — den senare bosatt i Maritzburg.
Till min stora glädje återfann jag unge Meijer välbehållen i Natal — han är nu på en affär i Stänger, i Zululand.
En treflig utfärd gjorde vi, några nordbor, julen 1890 till herr Lundh och det natursköna Umgheni, ett slags "Tölö-Tivoli" vid floden af samma namn, några mil från Durban. Därmed skall jag dock hafva äran sedermera traktera läsaren.
Zululand har sin särskilda struktur, lagom medelhöjd öfver hafvet, något sandblandad jordmån, den stora "Tugela" och en mängd mindre floder, som genomströmma detsamma, samt också några goda hamnplatser. Skogfattigt i allmänhet har det dock här och där präktiga skogar. En barrträdart, jämförd med vår fura; australisk eucalyptus; ek (Quercus pedunculata) m.fl. trädslag äro med framgång planterade, utom de inhemska trädslagen, hvilka, med tropiska växtblandningar, äro de samma som i Kapkolonin. Zululand är nämligen kyligare till sitt luftstreck än den koloni det nominelt underlyder eller Natal, ehuru det ligger närmare ekvatorn. Efter dess vordna konungars — Dinga, Panda, Cetevayo och Dinizulu — täta strider med boers och engelsmän äro dess bygder glest befolkade och väl lämpade för nordisk emigration. Ad notam!