översättning av ERNST LUNDQUIST
STOCKHOLM
FAHLCRANTZ & C:o.
STOCKHOLM 1915
A.-B. FAHLCRANTZ’ BOKTRYCKERI
FÖRSTA KAPITLET.
Kardinalfågeln flög av och an i apelsinträdgården och sökte mask till sin frukost; då och då gungade han på grenarna och sände ut sitt uppmuntringsrop — »Good cheer!» — till människorna. Hans sång jublade av glädje, ty det var hans festdagar, hans lektid. Hela den sydländska världen var full av strålande solsken, granna blommor, en rikedom av frukt, myriader insekter — och aldrig ett dyft att göra utom att bada, kalasa och vara lycklig. Icke underligt då, att hans sång var en profetia om gott mod för framtiden, ty hela hans förflutna var idel lycka.
Kardinalfågeln var bara årsgammal, men ändå fladdrade hans tofs högt, hans skägg var krusigt och svart, och han var ett riktigt under i fråga om storlek och färg. Äldre hannar av hans familj, som hade flyttat många gånger, föreföllo små bredvid honom, och fjäderskrudar, som fällts år efter år, sågo färglösa ut i jämförelse med hans. Det var som om ett klappande hjärta av eld fladdrat förbi, då han kom flygande genom fruktträdgården.